Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
it;
Jacob Kulling
mande med moralkänslan än de öfriga dylika, men ganska umbär
-lig för liwar ocb en som gjort sig reda för begreppen om rätt och
pligt, — i fall hans uppenbarelse ej talade lika klart och
upplysande till det skarpaste förstånd, som warmt och tröstande till det
enfaldigaste hjerta?»1
Med denna övertygelse om det mänskliga förnuftets suveräna
frihet gentemot bibel och tro var emellertid -— något som direkt
framgår redan av det föregående — hos Atterbom inte förenad
någon som helst fientlighet mot den kristna uppenbarelsen; det
förhöll sig ju fullkomligt tvärtom. Atterbom förklarar rentav den
romantiska rörelsens förnämsta mål vara »att återställa den gamla
goda christendomen i sina rättigheter».2 Han var som alla de
andra romantikerna bergfast övertygad därom, att kristendomens
sak blott kunde räddas genom den schellingska filosofien, som
endast utgjorde en filosofisk verifikation av kristendomens läror; »den
största åsyftningen af Schellings mödor var, att för oändliga tider
försona det frommaste hjerta med det ljusaste förstånd».3
Kristendomen var nämligen i själva verket »den rena
förnuft-religio-nen, och således uppenbarad för att uppfattas af förnuftet,
såsom förnuft».4 Uppenbarelsens sanning och nödvändighet borde
därför »kunna rent philosophiskt inses».5 Det var detta, som nu
hade skett i och med den schellingska filosofien. »Det problem,
som Christendoinens manifestation faktiskt upplöst, var detsamma,
till liwars theoretiska lösning den metaphysiska Spekulationen på
sin närwarande ståndpunkt fann sig oemotståndligt drifwen».6
Atterbom kan därför också med sanning bedyra, å sina egna och sina
vänners vägnar, att ortodoxernas förtroende »wore wår högsta ära
och wår skönaste belöning».7
Överhuvud uppbäres Atterboms stora artikelserier i
Litteraturtidningen av ett varmt religiöst patos, ett patos som i själva
verket är utmärkande för fosforisternas hela journalistiska verksamhet.
Litteraturtidningen är under bela sin existens outtröttligt verksam
för kristendomens sak i Sveriges land; den uppmärksammar och
tar ställning till utkommande teologiska arbeten, recenserar
predikosamlingar ocb psalmboksförslag och för därvid alltid en kon-
1 A. a., sp. 144.
- Atterbom: Litterära karaktäristiker, I, s. 201.
A. a., 165 f.
4 Swensk Literatur-Tidning 1816, sp. 18] (noten).
’"’ A. a., sp. 180 (noten). ’ 0 A. a., sp. 778; jfr sp. 779! 7 A. a., sp. 79:5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
