Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling
•23
servativ, evangelisk-luthersk teologis talan (det här och där
framträdande svärmeriet för katolicismen är i själva verket av föga
betydelse). Den hävdar med iver Nya testamentets centrala plats i
kristet fromhetsliv. Den förklarar med anledning av en biblisk
historia intet föremål vara viktigare än det, »att rätt och i
samband känna hwad Werldens Gudomlige Återlösare lärt, gjort och
lidit, till fullbordan af menniskoslägtets upplysning, frälsning och
salighet».1 Det funnes, heter det i annat sammanhang, »ingen
högre, mera fulländad underwisning — -— — än den som
Christ-tus sjelf — det lefwande ordet, Gud af sannan Gud — och hans
Apostlar meddelat; ej heller någon kraftigare spis, än Jesu Christi
Evangelium».2
Outtröttligt försvarar Litteraturtidningen vid alla tillfällen
också den kristna trons klassiska huvudläror, »wåra Fäders
guda-upplifwade, bergfasta, ensamt förädlande Tro», som det så
betecknande heter.3 Den förkunnar »den höga, oswikliga sanningen» av
lärjungarnas vittnesbörd »om Herrans uppenbarande i köttet i Jesu
person».4 Och den angriper därvid den neologiska förkunnelsens
»swängningar och circumlocutioner för att undwika att bekänna
Jesus Messias och Honom korsfästan»5, att erkänna honom »såsom
en Gudamenniska, såsom Medlare mellan Gud och oss, såsom en
Försonare och Återlösare af ett fallet och syndigt slägte»6, såsom
den levande, sina lärjungar ledande och lärande Anden. Det var,
inskärpes det, alla kristna predikanters och lärares huvudsakliga
uppgift att predika »försoningsläran, och de öfriga dermed
förenade christendomens wäsentliga dogmer»’, att förkunna
»Evangelium och Guds Ord, Tron och Kärleken»8, att i människornas
hjärtan intrycka en djup outplånlig kärlek för Christus, den plågade,
lidande, döende Werldsförsonaren».9
Efter dessa centralt kristna normer nagelfares Wallins och
Franzéns tidigare psalmdiktning. »Dem felas», heter det i
Litteraturtidningens första årgång, »en religiös diktion, djuphet i
känslan och en sträng orthodoxisk lära.»10 Den långa recension, som
följande år ägnas åt denna deras diktning, avslutas också med en
djup evangelisk bönesuck:
Måtte ej kraften af Nådens Evangelium inswepas i den kittlande
konstens utstofferade prål och den liflösa Moralens bräckliga skal! Ack
1 A. a. 1814, sp. 425 f. 2 A. a., sp. 519. 3 A. a,, 1817, sp. 167.
4 A. a,, 1815, sp. 330. 5 A. a., 1814, sp. 622. 0 A. a., sp. 549. ’ A. a.,
sp. 524. 8 A. a., sp. 562. " A. a., 1818, sp. 501. 10 A. a., 1813, sp. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
