Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
it;
Jacob Kulling
filosofi-historisk exposé, lämnar ban en patetisk skildring av den
slutande antikens filosofiska förtvivlan och låter den utgöra
bakgrunden för kristendomens framträdande:
Under alla dessa filosofiska anstalter, mot eller med en allt
djupare sjunkande kultur, var det som det verkligen lefvande ordet för
en ny och evig kultur uppgick i de lägsta tjäll, i fiskares hyddor, i
ödemarken, bland publikaner och syndare, — oaktadt, föraktadt,
för-följdt, hånadt, plågadt, dödadt, uppståndet. — Så har det tillgått. De
lärde, liksom de rike och mäktige, hafva fåfängt smyckat sitt palats
för intåget af det gudomliga, som, tills verlden dömmes, icke på en
jord, hvilken är ett barmhertighetens hem, men der menniskan
ensam stoltserar, synes vilja uppenbara sig annorlunda än i den
ödmjukaste skepnad.1
Samtidigt med eller något senare än Geijer började också en
hel del av den svenska romantikens övriga representanter att
orientera sig bort från den intellektuella åskådningens filosofi och
mystiken och mot den positiva kristendomen. Även om åtskilliga
intellektualistiska och mystiska element fortfarande finnas kvar i
deras religionsuppfattning, så är en ny filosofisk-religiös
grundinställning dock ofrånkomlig. Ur en viss synpunkt skulle man kunna
säga, att de återvände till sin barndoms tro.
För många av dem bar Geijer spelat rollen av vägvisare.
Säkerligen har han i hög grad gjort det för Atterbom.
I själva verket liade denne redan i vissa artiklar under
1810-talet varit inne på tankegångar, som visade framåt mot den
gei-jerska Thorild-uppfattningen. I sin stora ofullbordade artikelserie
i Litteraturtidningen av 1817 antyder ban i en skiss över den
västerländska filosofiens utveckling, att den antika spekulationen
saknade ett väsentligt element i sin världsbild: försoningens höga lära.
Den blev först mänsklighetens egendom i och genom kristendomen,
den kunde icke givas genom någon filosofi. Och ban fortsätter:
Äfwen i wåra dagar förmår Philosophien ej något widare, än att
wisa det åter förkolnade och nattomhöljda menniskoslägtet på den wäg,
som lion sjelf gått till förståendet af Christendomens betydelse och
erkännandet af dess historiska nödwändighet: inspirera och omwända,
det kan hon ej ; hon säger dig, hwar lifwets sanna Sol har sitt rum,
men hon kan ej skänka dig synförmågan för dess åskådning. Sådant
uträttar endast Religionens låga, tänd genom en högre inflytelse inom
ditt eget bröst; är ditt hjerta redan för kallt att hon skulle kunna
1 A. a., I. 8, s. 90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
