Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Hedvig af Petersens
Dess framgång hos den stora publiken var högst påfallande.
Bara bilderna i »Herbergets» undervåning var en avis, som inte
kunde missförstås, och Tegnér skriver till Geijer den 21 januari
1821: »ingen Poet kan ehuru han både vill och bör det, ändå rätt
sätta sig öfver publikens dom: ty det ligger i sakens natur att
författare ocli publik bilda hvarandra». Vad som troligt nog varit
ett klipp av mer tillfällig natur, blir mer och mer genomfört. Nästa
steg är att införa barnerotikmotivet, här alltså var en säker väg
till kontakt med publiken. Varken i Försoningen eller första sångens
äldre version förekommer motivet, men redan i fjärde sången
framträder trädmotivet som symbol för känslan — helt i Bernardins
manér
Han låt oss växa hos Hilding opp
likt ungträn, som växa tillsammans i topp
Derofvanföre
band Freja de toppar med gyllne snöre
Tegnér har fått blicken öppen för vad det egentligen rör sig om
och liar bestämt sig för detta nya inslag.
I Avskedet iir barnerotiksmotivet fullt utbildat:
»Jag älskar Frithiof. Ack, så långt tillbaka
som jag kan minnas, har jag älskat honom;
mod och styrka. De motiv, som <le franska novellerna lia gemensamt, och som
återgå i första sången, har Tegnér behandlat i påtagligt närmare anslutning till
Paid et Virginie än till Estelle. Sambandet med den förra består ju inte bara i
inotivval, utan i själva behandlingen liksom i de strofer, som börja: »Såg du de
två i dagens ljus ...» — Det skulle ju stärka den Björkenheimska hypotesen, om
likheterna med Estelle längre fram i sagan voro på minsta vis frappanta. Men
så är heller inte förhållandet. När Némorin återkommer till hembygden, går han
omkring och kysser de i träden inskurna bokstäverna. Den tinske förf. relaterar:
»närhelst den nordiske hjälten återvände till sin hembygd, uppfylles hans hjärta
av glädje». Och han citerar:
»Hur lycklig träder jag på stranden.
Du jord jag ville kyssa dig».
Men citatet är hämtat ur Frithiofs lycka. Frithiof har alis inte rest hem,
utan bort — på besök hos Ingeborg. Den förtvivlan, som griper Frithiof, när han
vid återkomsten från Angantyr finner Ingeborg gift, anser förf. »beslägtad med den
ångest, som griper Némorin, när denne . . . får höra, att Estelle förmält sig med
hans medtävlare». Frithiofs känslor ta sig som bekant uttryck i ett höggradigt
vredesutbrott. Némorin faller avdånad till marken, herdinnan Kose, som framfört
meddelandet, stänker vatten i hans ansikte, talar till honom, fattar hans hand . . .
Han återfår medvetandet men vill dö, då Estelle inte längre älskar honom; när
han hör, att hon likväl gör det, fattar han genast mod. Detta är — av
utrymmes-skäl — endast en axplockning. Det kan här anmärkas, att i Tegnérs boklån ingå
varken Estelle eller Paul et Virginie, däremot andra verk av båda författarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
