Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Daniel Toijer
Dityramb.
Anna i sin ungdoms vår
Helsas af behagen,
Vördnad utaf alla får,
Ej blott denna dagen.
Nej, om rosen på Dess kind
Ann med åren bleknar,
Ar det blott en kulen vind
Som Des höst beteknar.
Hon är ändock lika rik —
Prydd af ädla dygder,
Och dess höst blir våren lik,
Skön i våra bygder.
Dagar komma dagar gå,
Dygden har dock vänner:
och Carolina äfen så,
Som dess värde känner.
Hon som Könets prydnad är,
bör ha glada dagar.
Himmel! Skona — från besvär,
Om dig så behagar!
Lät det bli Dess ljufva lott,
I en mängd af dagar,
At i tysthet göra godt
At den dygd som klagar!
Så skall Hon, vid lifvets brädd,
Nögd från verlden falla:
Tårar strömma vid Dess bädd:
Saknas ömt af alla.
Det har icke varit möjligt att identifiera handstilen. Det är i
varje fall icke Esaias Tegnérs, inen icke heller brödernas eller Åbergs.
Med rätt stor säkerhet torde man dock kunna säga, att dikten
föreligger i avskrift. Att utan vidare påstå, att Esaias Tegnér författat
den, låter sig naturligtvis inte göra, inte ens att diktens Anna är
Anna Myhrman. Och även om det sista antages, skulle ju
författaren kunna vara t. ex. Lars Gustaf Tegnér, som gärna
uppvaktade på Rämmen-lierrskapets högtidsdager med lite platta vers,
alltid på trokaisk rytm. — Särskilt Kämmens damer synas
verkligen också ha haft sina anspråk. — Men å andra sidan, alldeles
utslutet är det väl inte. Vem som nu än har lagt in dikten i
kollegiehäftet, så låg den dock bredvid en originaldikt av skalden.
Den gustavianska diktens stilegenheter, dess behag och dygder upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
