Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett Tegnér-fynd
191
träda ju ymnigt i Tegnérs ungdomsdikter. Om vidare den Carolina,
som införes i I5:de versen, är identisk med den skånska akademien
— jfr t. ex. gravdikten över C. A. Tiliander — måste väl denna
passus antyda, att författaren »denna dagen», d. v. s. den 12
september, Anna Myhrmans födelsedag, befinner sig i Lund eller kanske
snarare, att lian har brev på att han var akademisk medborgare.
Är Esaias Tegnér författaren, skulle anförda omständighet peka på
året 1800 eller 1801 — jfr brevet till Elof Tegnér den 26 juli det
senare året — som den sannolikaste tiden för diktens tillkomst.
Det är sant, att Tegnér vid denna tid i andra dikter redan funnit
mera personliga tonfall, men på en högtidsdag som den 12
september och inför herrskapet på Hammen, kände han måhända, att han
måste dra på högtidsdräkten från 1790-talet. Påminner förresten
inte dikten i viss mån om den »högtidsklädningen», vari Tegnér
själv enligt Abraham Leijonhufvud sommaren 1800 uppträdde på
Yxkullsund: »trånga pantalonger med nära fotsid frack — ljusgrå,
sprängd åt blått».
Om författarskapet till den andra dikten behöver däremot intet
tvivel råda; den föreligger i Tegnérs egen handstil. Den lyder, som
följer.
Till en vän vid en Systers död.
Gråt icke, Lär att sakna och att lida,
tag denna tröst, — jag vet den är ej stor,
men bjud en annan vandra vid din sida,
uti en verld, den lidandet bebor.
Har du ej hört hur såningsmannen klagar,
när solens strålar hällsa jämt hans skörd.
Han ber till himmelen om mulna dagar
och han är lycklig, då hans bön blir hörd.
Det gör ej Menniskan. (!) Hon det ej behöfver,
men alla alla äro såningsmän.
Den skörd af dygd, som vi till slut liar öfver,
bekymrens stunder tacka vi för dem.
En Systers sällskap mister du på jorden,
väg din förlust mot hennes säkra vinst.
Ifrån den stund, lion är odödlig vorden,
säg om din vågskål icke väger minst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
