Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Stellan Arvidsoii
4.
Thorilds uppfattning av diktens väsen står i samband med den
fördjupning av lyriken i religiös riktning, som pietismen medfört
och som i Klopstock funnit sin främste talesman. När Lamm vill
göra gällande, att den Thorild-Lidnerska stilriktningen är en
barockutveckling av den klassicistiska stilen, förbiser han därför den djupa
skillnad, som ligger däri, att barockdiktare av t. ex. Leopolds typ
står med »kall hjärna» gentemot dikten och att deras »höghet» och
schvung är utspekulerade, medan Klopstock och Thorild lägger
huvudvikten vid lidelsen och passionen och betraktar stilen som ett
medel att uttrycka dessa känslor. Jag har på annat ställe utförligare
behandlat denna sak.1
Thorilds beundran för Stiernhielm kunde möjligen betraktas som
ett belägg för att Lamms teori är riktig. Brevväxlingen med
Cramer ger oss emellertid upplysning om, vad det är hos Stiernhielm,
som Thorild beundrar. Det är ingen svårighet att konstatera, att
det är rytmen — ej stilen — i Stiernhielms hexameter, som hänfört
Thorild.
Thorild börjar sin kommentar till Hercules med att jämföra
Stiernhielm som verskonstnär med Homeros:
Post vero, illud condidit divinum Poema: Hercides (in Bivio): metro
puré hexametrico, tamque praeclaro, ut majoris artificii versus nullos
habeat vel Homerus: neque ipsa poesios vi plane admirabili, ac
prae-sertim dictione audacissima, tamen generosa, minus est carmen illud
luculentum.2
Thorild ger därefter först ett prov på Stiernhielms wjuka stil.
Under rubriken »mölle» citerar han verserna 260—262, 265—270r
259, d. v. s. slutet på fru Lustas stora anförande, börjande med raden
»Wägen är jämn och bred bland Roser och liufliga Lillior».
Därefter följer ett prov på Stiernhielms tunga stil under rubriken
»arduum». Det är Dygden som talar:
Min wäg han är uti förstone trång bland stubbar och stenar
Muddig och ojämn diup och bewext med tistlar och törne
Bär alt opföre stiält moot wåndlige klackar och klyfter (309—311).3
Därefter citerar Thorild ett långt stycke, omfattande (frånsett
1 Arvidson, a. a., s. 358 ff.
2 Cramer, Menschl. Leben XVI, 66 f.
3 Ibid. s. 67.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
