Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stildier i Thorilds diktning
17
Ach! mein Schöpfer! mein Gott! iph vergeh in den mächtigen Freuden!
Dicht, denn dicht um mich ruht deiner Allgegenwart Fülle!1
Släktskapen men den unge Thorild är här påtaglig. Eedan
beskrivningen av det själstillstånd, ur vilken den religiösa hymnen
fötts, överensstämmer med Thorilds utläggningar. Också Thorild
förkastar det kalla analyserandet av Guds väsen: »Bygg, bygg,
Vettiga barndom, utan sinne och genomträngning! Den Vises öga
ser GUD: ser och känner honom al-lefvande!»2 Diktaren, som skall
uttrycka detta, har måst avstå från beskrivningen:
Jag har behöft återgå till det Första i den kännande Naturen: dessa
högsta stegen af Under och Skönhet intil GUD. Min känsla har måst
svara däremot.
Den Vises Hymn, betraktelse, andakt til Naturen, hurudan är den?
Beskrifver förtjusningen? eller med Himmelens starka språk, ropar den:
Skönhet!
I hänryckningens ögonblick förenas tanke och känsla och alla
själskrafter och plötsligt, för ett kort ögonblick, ser den vise det
stora sammanhanget, den levande gudomen.
Den stora Känslan följer ej er mechaniska ordning. Alt är för den
et ögnablik; en Gudomens fart, et drag, en blixt.3
Diktionen i den anförda dikten har också påtagliga likheter med
stilen i Passionerna. Yi återfinner utropen, stamningarna,
apostroferingen av Gud också i det ovan anförda stycket ur Passionerna.
Själva det sätt, på vilket känslan stegras till att mista andan och
storkna, är gemensamt för båda diktarna:
Klopstock: »mein Gott! ich vergeh in den mächtigen Freuden!»
Thorild: »O jag förqväfves, förqväfves!»
Klopstock: »Jede Stunde war todt! der Athem stand bebend!»
Thorild: »Andas, kreatur, Glädjen! och dö och dö, i din känsla.»
Huruvida Thorild läst »Der Nordische Aufseher» (den lästes i
bokform under hela 1700-talet) är i detta sammanhang alldeles
likgiltigt. Den anförda hexameterdikten är ett parti ur Messias,
adertonde sången. Messias är rik på dylika partier.
1 Johann Andreas Cramer, Der Nordische Aufseher, I, s. 213— 220.
2 Thorild, Saml. skr., I, 51.
3 Ibid. s. 38.
2—37169. Samlaren 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
