Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Henry Olsson
seil Sophie Runnewall, som, enligt vad den framstående
Wallin-forskaren Emil Liedgren anmärkt, hos oss nästan kommit att bilda
ett slags motstycke till Sören Kierkegaards ryktbara brytning med
Regine Olsen och tillmätts en analog innebörd för den manliga
partens senare livsverk. Uttalanden av Wallin själv tycktes
bekräfta en sådan uppfattning. Flera minnestecknare kunde
sålunda citera en numera förlorad anteckning av hans hand, där han
orn Karlbergstiden fram till 1810 yttrat, att den var hans gladaste
och hoppfullaste period: »Sedan kom lyckans tid — och glädjens
var förbi». Härmed kunde i sin tur sammanställas Beskows
berättelse, att han under Wallins hypokondriperiod på 30-talet hört
honom med rörelse tala om denna sin ungdomshistoria och förebrå
sig, »att han af missförstånd, eller en hänförelse af svartsjuka, brutit
en förening, som sannolikt skulle gjort hans husliga lycka och
från hvars brådstörtade upplösning han räknade många mörka
stunder i sitt lif».1 I samma anda berättade också den förut
nämnde Nathan Wallin i ett brev till Anders Fryxell: »Ännu efter
många år, ja i slutet af hans lif pekade han för en förtrogen vän,
med dystert öga, på sitt bröst, med dessa ord: ’Här bor och tärer
den långa oron öfver henne, som jag förorättat’.»
Med denna tolkning hade man alltså fått en förklaring till den
skenbart så lycklige och framgångsrike mannens oro och disharmoni
och på samma gång till fördjupningen i hans diktning. Ur samma
inre kris skulle nämligen också Wallins storverk som psalmdiktare
ha framgått, och som särskilt betecknande för den allvarliga och
svårmodiga stämningen i hans poesi efter 1809 framhölls den
gripande Hemsjukan. Mot hela denna konstruktion riktade emellertid
Liedgren ett dråpslag med sin förut nämnda Wallinuppsats i
Samlaren 1914. Här förfäktas som bekant tesen, att man i hög grad
överskattat den brutna förlovningens inflytande på Wallins diktning.
I egentlig mening samtida källor innehölle inga säkra vittnesbörd
om någon vare sig litterär eller religiös kris under dess påverkanr
och vad angår Hemsjukan, vill Liedgren förlägga den så sent som
till 1817. Det vore också högst ovisst, om Wallin i allmänhet känt
sig olycklig i det äktenskap han kort efter brytningen med Sophie
ingick med den förmögna Marie Dimander 1810. Att främmande
personer som Malla Silfverstolpe funno henne »ledsam» borde man
ej fästa alltför stort avseende vid, och på det hela taget överens-
1 Lefnadsminnen, Sthlm 1870, s. 5 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
