Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Wallins oro och »krisen» i hans liv
45
stämde hon kanske rätt väl med hans ideal av en kvinna, åtminstone
sådant han tecknat det i sin predikan om Qvinnans ädla och stilla
kallelse. I sin senare bok om Wallin i vngre år har Liedgren med
tillhjälp av nytt material preciserat detta därhän, att om Marie
Dimander hade sina fel, var det snarast ändå värre med Sophie
Kunnewall, som tycks varit psykopatisk och obalanserad.
Den kritik som här framförts mot Wallintraditionerna är
givetvis alldeles riktig, och efter Liedgrens utredning torde det med
ett ord icke vidare bli tal om någon avgörande religiös eller
litterär kris under intryck av brytningen med Sophie Runnewall.
Men det finns andra punkter, där jag icke lika oreserverat kan
ansluta mig till den framförda argumenteringen. Så långt ha
Wallintraditionerna uppenbart ett betydande värde, som de visa att hans
oro fixerat sig i en skuldkänsla mot den ungdomsälskade, som skärpt
och aktualiserat hans allmänna olust i tillvaron och i sista hand
tydligen sammanhänger med karaktären av hans äktenskap. Det finns
alltför många direkta vittnesbörd om att den bristande balansen i
hans väsen kommit till utbrott just under hustruns inflytande för
att man på något sätt skulle vilja bagatellisera det oroselement
här fanns. Flagranta exempel på hennes prosaiska natur och
besvärande hängivenhet berättas av prästmannen C. E. Wenström i
hans 1873 utgivna Stockholmslif vet för 30 år sedan och likaså av
Nathan Wallin i hans förut åberopade brev till Fryxell 1841. Det
framgår av en annan källa1, att hon omedelbart efter makens död
satts under förmyndare, och Wallmark yttrar i några anteckningar
till Wallins biografi helt enkelt, »att tider gåfvos, då hans fru ej
var riktigt vid sina sinnen»2, något som jag strax skall återkomma
till. Yilken betydelse man skall tillmäta ett par andra i
sammanhanget viktiga omständigheter kan däremot diskuteras. Wallmark
har sålunda yttrat, att han för sin del aldrig observerat att Wallin
funnit sig mindre lycklig under de första åren av sitt äktenskap,
något som givetvis kan vara riktigt trots att hela framställningen
uppenbart är att fatta som en apologi. Saken var nämligen den,
att Wallmark i viss mån tjänstgjort som äktenskapsförmedlare och
att detta längre fram gav Wallin anledning att tala om honom
som en falsk vän, som förespeglat lyckan där den icke fanns, en
1 Biographica. KB.
- T. Ekelund, Yittra skuggbilder, Sthlm 1886, s. 167.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
