Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Wallins oro och »krisen» i hans liv
47
som publicerades i Stockholmsposten 7 febr. 1821 — har ett så
uppenbart samband med Tegnérs en månad tidigare tryckta
Nattvardsbarnen, att den bör vara tillkommen efter detta stycke och
följaktligen får sin kronologiska placering så gott som på veckan bestämd
till början av år 1821. Hemsjukan är alltså senare än forskningen
i allmänhet ansett — den är skriven i Wallins 40-årsålder — d. v. s.
vid ungefär den ålder då Tegnér diktade Mjeltsjukan på höjden av sin
»lefnads branter, der vattendragen dela sig och gå med skummig
boija hän åt skilda kanter».
Yill man sammanfatta innehållet i Hemsjukan — om någon
genomgående analys kan här ju icke bli tal — kan den kortast
sägas vara präglad av samma tomhet och ödslighet och höstligt
förmörkade rymd som Mjeltsjukan. Stämningen hade f. ö. redan
föregripits i lantprästens tal i Nattvardsbarnen, där diktaren tolkat
samma jordiska främlingskap, samma längtan och trängtan bort
över havet till okända land och samma kvävande instängdhet över
denna världens ävlan som just Hemsjukan. Det är själva tillvarons
monotoni, som överväldigat Wallin. Dagarna komma och gå som
böljegång, och årstidernas skiftningar förmå icke bringa honom
någon glädje. Man tycker sig spåra en fantasimänniskas behov av
dramatisk spänning i tillvaron, av rörlighet, omväxling och triumfer
— samma leda vid den vardagsgrå enformigheten som Levertin fångat
i Salomos ammas väfvisa: »Ingenting nytt under solen. Alltid blott
samma dans. — — — Evigt skytteln går och går.» Men hos
Wallin djupnar och mörknar stämningen ännu mera mot
pessimismen i Predikarens vanitas vanitatum. Av en strof framgår att
åskådningen står i samband med själva den politiska
tidsutvecklingen: Wallin hade liksom Geijer fäst förhoppningar vid Heliga
alliansens gyllene löften1, och den desillusionerade Hemsjukan är
typiskt nog skriven precis samtidigt med att Geijer återtog sitt
tidigare lovtal över detta förbund och dess upphovsmän. Men
väsentligen är inspirationen av subjektiv art -— det är en rent
personlig trötthet intill döden över alltings meningslöshet och
fåfänglighet, som är grundådern:
Hvart stiger din suck, o mitt klappande bröst?
Hvar höres, o bedjande hjerta! din röst?
En främling jag står på den ödsliga strand,
1 Detta viktiga påpekande har gjorts av Liedgren, a. st. s. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
