Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Henry Olsson
kan Hemsjukan sägas vara exponenten för en hos Wallin
genomgående uppgivelsestämning snarare än för någon kris i hans liv.
Fryxell hade väl icke så orätt i fråga om själva diktens
inspirationsunderlag, men han förbisåg alltför mycket den konstitutiva oron
hos Wallin, det drag av trötthet och livsleda som med jämna
mellanrum bryter fram och icke sällan visat sig vara själva hans
produktiva stämning samt givit hans mäktiga ande dess vingar. Den
följande kritiken åter sköt alltför mycket undan de biografiska
faktorerna, som dock framkallat om icke någon kris så i varje fall
talrika krisstämningar av Hemsjukans natur. För min del skulle jag
vilja fatta hans oro som på en gång mera konstitutiv, i själva
hans natur grundad och samtidigt mera med hans livsöde
förknippad — över huvud taget som en tyngre börda än man förmenat.
Det är en sådan tung börda han känner avlyftad inför det vinkande
slutet, då han enligt Geijer liksom för sig själv mumlade:
»Jag-går — jag går — jag har föga njutit af lifvet» och förnam hur
»jordens oro viker för den frid som varar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
