Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Victor Svanberg
miska och moraliska förfall.1 Hemlöshetskänslan har följt Rydberg
genom livet. Den är biktad i en hel rad poem, grandiosast i Den
flygande holländaren. Den försupne, efter döden längtande
spökskepparen har utan tvivel märken av det dystra fadersminnet.
Under sin uppväxt var Rydberg hänvisad till släktingars hjälp ocli
till Jönköpings fattigvård.2 Man får icke förbise denna personliga
upplevelse av fattigdomens förbannelse, när man frågar efter
förutsättningarna för Rydbergs sociala patos i Prometeus och Ahasverus
och i Grottesåpgen.3 Det var lätt att av detta ensamma och till
sist halvt förvildade barn göra en ung revolutionär, hänryckt av
1848 års idéer. Minnet av dessa års förbittring mot förtryckare
och entusiasmen för frihetsmartyrer ha satt frukt i
Prometeus-gestalten och i Lukanus marterad.
Desillusionen efter februarirevolutionens misslyckande drabbade
hårt de kretsar, soin den unge Rydberg tillhörde. Han fick lära
sig, att makt går före rätt. I en roman i Jönköpingsbladet 1851
har han predikat den bittra läran, att kampen för tillvaron är
Guds vilja. Den återkommer i Ahasverus’ cynismer under hans
samtal med den fångne titanen.4 När Rydberg likväl förblev de
liberala idéerna trogen, skedde det med resignerad insikt om att
den som vill strida för friheten måste vara beredd på martyriet.
Så ser han saken i De vandrande djäknarna (1856). På samma
sätt talar han i Snöfrid om idealens kämpe: »trött och ensam».
Resignationen har länge balanserat på gränsen av förtvivlan, och
ett våldsamt uppror mot allt vad samhälle heter har jäst i hans
inre. Det fyller sjörövarscenerna i Fribytaren på Östersjön; deras
stämning är koncentrerad i Ligelius’ korsardikt, varur i sinom tid
blev Oro.
I detta läge blev antiken Rydbergs tillflykt. Det
idealsamhälle som han ej såg någon möjlighet att förverkliga i nutiden,
njöt han av att gestalta i ett idealiserat Hellas, som samtidigt gav
honom de skönhetssyner, en trist svensk omgivning förmenade
honom att ens på avstånd uppleva. Krysanteus’ härskargestalt och
1 Se min uppsats Rydbergs romanfragment Benoni Strand och
femiitalslibe-ralismen, Samlaren 1921, s. 124.
2 A. a. s. 125 och A. Forsstböm: Rydbergs barndom och skolår, i Viktor
Rydberg, Minnesskrift utgiven av Göteborgs Högskolas studentkår, Gbg 1928, s. 22 ff.
3 Samlaren 1921, s. 119.
4 Se härom och om de närmast följande momenten i Rydbergs idéutveckling
min undersökning Novantiken i Den siste atenaren, Uppsala 1928, s. 11 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
