Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
61
Naturligtvis når den romaneska dialogen i sjörövarromanen
ännu mindre till att förverkliga diktarens innersta syften, men man
ser dock där mera av de ingredienser, som efter många år skulle
sammansmältas i Drömliv, och man förstår, hur Rydberg
kunnat kalla omarbetningen den till tanken äldsta gestaltningen av
motivet. Den största olikheten ligger däri, att naturmystiken i
Fribytaren är pessimistisk, ungefär som den äldsta Singoalla, under
det att naturkänslan i Drömliv är så optimistisk som kanske
ingenstädes i Rydbergs diktning. En svag ansats till en ljusare
naturuppfattning finnes snarare i Två i sadeln, och man behöver icke
gå långt förbi dess utgivningsdatum för att finna en tydligare
utformning av sådana tankar. Närmast kommer den andra versionen
av Singoalla 1864—65. Efter ännu ett år giva breven till Hedlund
personligare uttalanden i samma riktning. Som redan nämnts, har
Rydberg dessa år under en svår inre kris sökt läkedom i naturen.
Sommaren 1866 företog han vad han själv kallar sin »flykt till
Ljungskile» (6 aug. 1866, Brev I: 43). Breven därifrån berätta först
om apati och sömnlöshet men därefter om återvändande jämvikt
och ny verksamhetslust (som visserligen blev kortvarig).
Rydberg-själv tillskriver naturen denna verkan. Han talar om manande
röster från skog och hav, och ehuru han en gång anspelar på Pauli
lära om naturens förbannelse, är han tydligen under dessa dagar
innerligt övertygad om naturens godhet och lycka.
Att drömlivstämningen 1866 kommit till uttryck ej blott i brev
utan också i dikt, kan göras sannolikt. I ett brev 12 maj 1876,
vari Rydberg tackar Pontus Wikner för ett porträtt och skickar
Drömliv, påstår han, att han tänkt sända den medan han läste
Naturens förbannelse, och tidigare i brevet säges uppsåtet att närma
sig Wikner vara »af mycket gammalt datum — allt sedan jag läste
Naturens förbannelse, den platonske dialogen» (Brev II: 168). Flera
omständigheter tyda på att Rydberg stiftat bekantskap med den
nämnda skriften av Wikner så fort den utkommit 1866. Den nämns
som »en behaglig läsning» i ett brev från Hedlund till Rydberg
30 november detta år (Brev I: 60). I sin återblick tio år senare
säger sig Rydberg efter läsningen av Naturens förbannelse ha »på
afstånd» följt Wikners utveckling och fått mottaga meddelanden
om hans svängningar mellan tro och vetenskap; därmed åsyftas
farhågorna i Wikners omgivning att han skulle ge sig ortodox
kristendom i våld, och att sådana meddelanden verkligen nått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
