Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II 75
sympatier från 1848. På Rydberg har verkan varit så mycket
starkare som hans temperament och hans ungdomsminnen voro det.
Visserligen har han ej uttalat något gillande av kommunens
våldsdåd, men han har skaffat sig möjlighet att hylla entusiasmen,
offerviljan och hjältemodet hos samhällsomstörtarna. Tillfället gavs
honom av den summariska rättvisan vid kommunens undertryckande.
I en artikel om Paul Meurice, 16 juni 1871, har Rydberg tagit sig
an de fransmäns sak, som fått lida för att de ej velat frånkänna
kommunens idéer varje spår av värde. Meurice hade dömts ej för
sin medverkan utan för sin förståelse:
»Var han en av dess anhängare?»
»Han har, med fara för frihet ocli lif, bekämpat alla kommunens
tadel värda handlingar. Men han har sett ocli uttalat, att bland de
idéer, som drefvo oräknelige hederlige män att ställa sig under
kommunens fana och dö för dess sak, funnos sådane, i hvilkas
förverkligande Frankrike måste söka sin räddning. Det behöfs icke mer än
detta, sir. Om en man i våra dagar har tillräckligt qvar af blick att
se och rättskänsla att erkänna, att det kan finnas ett rent hår äfven
på en fiendes hufvud —• om han liar tillräcklig aktning för sitt
omdöme för att vilja grunda det på o väl dig pröfning äfven af en
motståndares sak, är fanatismen, rädslan, lågheten och dumheten genast
färdiga att i fyrstämmig korus skria: korsfäst honom! lian är
kommunist! Han gör gemensam sak med röfvare och mordbrännare!»
Detta trycktes i Handelstidningen. Men i en passus av
artikeln som förblivit otryckt, har Rydberg gått mycket längre i
sina sympatiyttringar för barrikadernas hjältar och i sitt anatema
över det bestående Frankrike. Han låter en parisare utveckla för
en engelsman, varför Meurice kan anses räddningslöst förlorad:
»Efter revolutionen, som grusat så många andra magter i
samhället, återstå endast tvenne samhällsmagter: sabelns och intelligensens.
Ingendera af dessa magter representerar samhällsordningen. Den förra
är kriget och statsstrecket; den sednare är revolutionen. Den franska
intelligensen dyrkar idealet ocli vill förverkliga det, hon blir
fördenskull alltid omstörtande; den franska sabeln dyrkar icke idealet,
såvida» (här avbryts fragmentet. K. B:s Rydbergssamling vol. 46:
Tidningsartiklar.)
På baksidan av den första av de pappersremsor artikeln skrivits
på, har Rydberg nedkastat ett par ord, som säga ännu mer om hans
värdesättning av den social-revolutionära idealiteten. Där stå tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
