Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Victor Svanberg
»Eländet i närvarande tid har följande orsaker:
1) Tillräckliga nödvändighetsvaror saknas icke, men det saknas utvägar
för deras rätta fördelning. Det stora kapitalet fasthåller och
magasinerar en stor mängd af dem, men för att utdela dem i form af
fattigvård och underhåll af fångar och fängelser, eller för att förslösa
dem genom arbetets dragande in på den kroppsligt o. andligt
improduktiva lyxens område.
2) Det stora kapitalets förmåga att fasthålla nödvändighetsvarorna
beror på flera orsaker, bland hvilka den förnämsta är arbetarnas bristande
andliga kraft, som åter beror på eländet» (s. 57).
Fattigvård och fångvård te sig alltså 1871 för Rydberg i
kapitalismens kretslopp nästan lika ändamålslösa som när han i
Ahasverus’ mun lägger orden om maktens nyck att känna »ve med
andra ve»:
Man säger det är Herren till behag:
det lindrar blott men trotsar ej hans lag.
Så hade Hedlund 31 mars 1871 konstaterat välgörenhetens oförmåga
att utjämna klassmotsatserna i Frankrike.
Kanske allra mest förvånande i Rydbergs socialekonomiska
resonemang är en randanteckning vid det senast citerade stycket
om arbetarens av eländet bestämda andliga förlamning; han har
där skrivit »Strikens betydelse». Av fortsättningen framgår att
han välkomnat strejk vapnet som en väg att förbättra arbetarnas
ställning redan inom det kapitalistiska samhällets ram, men även
om detta är avsett som ett argument för utvecklingstron, skulle
optimismen ej därmed fått sista ordet, ty efter en tom sida läses:
Mef. om stjernornas slocknande och dödens allvälde» (s. 61). Den
sociala desillusionen vidgas till kosmisk pessimism. När Ahasverus
inträtt i Mefistofeles ställe, skulle längtan efter världsundergången
giva slutackordet åt idédebatten:
du ser, hur himlens många lampor flämta,
och om jag verldens gåta rätt förstått,
har deras olja sitt bestämda mått.
Ja, deras vekar skola slockna alla —
och vet, när denna sol har brunnit ut,
skall sjelfviskhetens makt på jorden falla,
då äro dina kval och mina slut.
Sedan man i dialogen Hjalmar och Mefistofeles upptäckt en
förstudie till Prometeus och Ahasverus, är det lätt att se ef t er verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
