Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II 77
Hjalmar instämmer i förkastelsedomen över tredje ståndet, men
tillbakavisar de utvecklingspessimistiska konsekvenser, som
Mefistofeles tydligen skolat dra av jämförelsen mellan adel och borgare.
Framtidens människor skola, förklarar den förre, ej bli börsmän
utan bli adelsmän, och då Mefistofeles invänder, att adelns dygder
ha sin rot i laster — överlägsenhetskänsla, självöverskattning,
fåfänga — deklarerar Hjalmar sin tro på möjligheten att skapa ett
slags bondearistokrati. Men därefter återupptages kapitalismens
problem. Rydberg överger dialogformen och skriver under rubriken
Den sociala frågan:
En af problemets förutsättningar är frågan: Är det möjligt att
ställa det så, att ingen mska dör af hunger? (s. 55).
Svaret blir ja. Tilltron till teknikens möjligheter kulminerar i
följande sats:
Det kan vara en dröm, men det kan ock ligga inom möjlighetens
gräns, att den starkast befolkade vrån i Europa kan föda hela
menniskoslägte^ Om belägringen af Paris hade fortgått i tio år, skulle
man måhända funnit medel att nära en hel million inom stadens
murar (s. 56).
Det är i konkretare form drömmen om ett samhällstillstånd,
där maskiner övertagit näringsbekymren, vilket Prometeus väntar
sig av »forskarns» arbete:
så manar han ur bergen andra trälar,
en stark och känsellös kabirisk slägt,
som bär förutan skam sitt slafveri,
på det att menniskan må vara fri,
och flåsar eld ur tungor af metall
och gör ett sträfsamt verk med id och värma
att menskan må ha tid att tänka och att svärma,
ty det är hennes väsens rätta kall.
Men liksom Ahasverus vet, att »kabirerna» blott försvårat livet
för massan av människor, gjort dem till trälars trälar, så skulle i
dialogen mellan Hjalmar och Mefistofeles efter lovsången till
tekniken följt en utredning av orsakerna till, att det ökade välståndet
stannar i ett fåtals händer, lämnande eländet utan bot. Rydberg
hävdar, att det sociala problemet är ett fördelningsproblem:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
