Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Victor Svanberg
passar illa till hennes kommande roll av förkunnerska. För ett
Ögonblick växer hennes gestalt till stormbnren valkyria, men blott
för att lika snabbt förvandlas till kristen skyddsängel.1 Skulle den
dubbla metamorfosen vara en konstnärlig beräkning, har den
förfelat sin verkan. Men snarare är den ett symptom på bristande
enhet i själva konceptionen.
De »små troll i dvärgaham» som vinka med guld från en
mån-belyst brant äro lika litet demoniska som den stilla sävprydda
vikens väna fresterskor verka förföriska. Det senare motivet, som
gestaltades så suggestivt i Skogsrået, är här utfört intetsägande
schablonmässigt. Den vilda jakten är, trots sin konventionella
attiralj av »lurar, fanor och svärd», kanske det som syn, som bild,
bäst gjorda i dikten. Det beror väl på att Rydberg här kunnat
lita till intryck av levande svensk folktro, eller också är orsaken,
att han står under bannet av en stormscen i Björnsons Arnljot
Gelline. Ek, som framdragit denna oförnekliga reminiscens, har
därpå byggt en teori om Björnsons grundläggande betydelse för
ett lyriskt genombrott hos Rydberg i den nygötiska entusiasmens
tecken. Om en jämförelse mellan Snöfrid och Björnsons nordiska
diktning visar något, är det snarare, hur föga Rydberg på
1870-talet förmådde forma nordiska myter till adekvata uttryck åt sin
tanke och sin känsla. Först efter mer än ett årtionde är den hos
honom alltid långa omsrnältningsprocessen färdig. Först då har han
nått fram till att av nordisk myt skapa etsande skarpa och
hisnande stora symboler åt sitt hopp och sin fruktan. Då förmår
han av det världsomspännande Yggdrasil göra levande bild åt sin
tro på det växande livets förnyande makt — det problem han i
Baldersbålet endast förmått dunkelt antyda. Då förmår han bygga
en Grottekvarn till förskräckande symbol åt den onda viljans
världsherravälde, den goda viljans övergivenhet — den uppgift han
förlyfte sig på i lappverket Snöfrid.
Yårdträdet är med bland de motiv, som Rydberg gång på gång
uppräknar i sina diktlistor under senare hälften av 1870-talet och
även under redigeringen av den första diktsamlingen vid 80-talets
1 Albert Nilsson, Ur diktens värld, Sthlm 1926, s. 71 f. har betonat, att
andan i Snöfrid är kristen och ej fornnordisk. I sammanhang med Rydberg har
denne forskare ej nämnt Grundtvigs kristnade göticism, vars här ovan antydda
roll för den äldre romantiken, särskilt Tegnér, han väsentligen bidragit att utreda
(Tre fornnordiska gestalter). — Ek anser däremot det nvgötiska elementet centralt
i Snöfrid (s. 111).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
