Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
109
Rydberg har sällan givit sig så öppet och likväl så behärskat
som här. Det är ett av hans lyriks stora ögonblick.
Det som frigjort Rydbergs själsliv till det lyriska genombrottet,
ha varit erfarenheterna under den italienska resan. När Hans
Forsell mottagit de båda första konstessäerna till Svensk tidskrift
och märkt den beundran de väckte, skrev han: »Det gläder mig
såsom läsare, att din penna nu kommit riktigt i gång, sedan din
fantasi befruktats af nya intryck» (8 januari 1875). För Rydberg
själv har impulsen att skriva känts som ett inre tvång, ja, han
har lytt den »för att varda qvitt denna ungdomskärlek, antiken,
som jag nu, så att säga mot min vilje, förnyat bekantskapen med»
(17 april 1874, Brev 1:258). Men han har efter en tid tacksamt
erkänt resans befriande verkan, som då han skrev om Dexippos^
att den var ett barn av de romerska dagar, som gåvo honom mod
på nytt att författa och offentliggöra. Redan Warburg har
fastslagit detta orsakssammanhang (II: 291), och vi ha ingen rätt, ej
heller någon som helst anledning att ifrågasätta det.1 Resans
betydelse är intet problem, men väl är det ett problem att utreda,
varför verkan blev så stark.
Först bör då observeras, att den puristiska fanatismen släpper
sitt tag vid denna tid. Visserligen fortsätter ungefär ännu ett år
den puristiska praktiken, dock avsevärt modererad. Å andra sidan
kunna redan i slutet av 1873 — just då resan var bestämd,
enligt ett brev från Forsell 26.11 — tecken skönjas på tvekan om
den puristiska principens allenaberättigande i ett brev till Hjärne
30.11, och antagligen skulle entusiasmen ebbat av sig själv. Likväl
är resan gränsstenen. Rydberg reste ut för att finna en
runhand-skrift; han kom hem full av konsthistoriska idéer och arbetsplaner.
I själva verket var en resa till medelhavsländerna en
gammal älsklingstanke hos Rydberg. Vid jultiden 1858 anförtror han
Rudolf Ström, att han tänker resa till Italien och Grekland
(Brev II: 14), och elva år senare finner man av ett yttrande i ett
brev från Albert Bonnier, att det hastigt påkomna riksdagsmanna-
1 Även Ek, som daterar genombrottet till purismens år, räknar dock den
italienska resan som ett nytt avgörande (s. 122). Han kan till och med tala om
att Rydberg i och med Dexippos övervann »det nationellt och antikvariskt
begränsade i hans gotomani» då han »på nytt insöp sin ungdoms hellenism»
(s. 137).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
