Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
113
En Icarus har »härlig hållning» (Bok 7, s. 28) en Hermes har »en
bland de vackraste kroppar i verlden» (s. 102), framför en
Herkules antecknar han »obs. den utvecklade knäskålen på Herkules
Farnese o. det djuriskt sublima smalbenet» (s. 31), en annan
Herkules är »den sannaste o. ädlaste jag ännu sett» (s. 32). Rydbergs
beundran för ung manlig fägring blommar här så fritt som aldrig
förr eller senare. En Endymion liknas vid en »långbent, mager,
aristokratiskt fin arabisk fåle» (s. 34). Sitt första möte med
Antinousgestalten redovisar han med bl. a. följande betagna rader:
»An-tinousrel. Krans kring hufvudet, i venstra handen blommor, s. han
betraktar. Rundad kind, låg panna, fylliga läppar, liten haka,
strängt o. drömmande utseende» (s. 27) och några sidor senare ännu
elementärare: »Sådant knä den vatikanske Antinous har» (s. 38).
Även då han börjar med ett kallt konstaterande, som då han
antecknar om den vatikanska Apollo: »Han, s. alla andra apoller, en
andlig hermafrodit», fortsätter han i den vanliga superlativa stilen:
»Ljufvaste hänförelse, sann profetism i anletsdragen» (s. 32).
Mindre ingående beskrivas och mera snävt bedömas i
allmänhet kvinnoframställningarna. En Leda är »otäck» (s. 92) och
»den neapolitanska Venus Kallipyge redan franskt koketterande»
(s. 38). Inte ens Juno-typen är han nöjd med: »Junohufvud, V.
Ludovici; hv. kontrast, mot Minerva. Juno endast drottning o.
qvinna. Minerva gudinna och lärarinna» (7, s. 33). Ett
Minerva-huvud ägnas verkligen en ingående analys, som emellertid
framhäver det kyskt könlösa: »Minerva de Velletri. Ren, frisk, kylig,
god, i undervisande ställning. Den temligen stora kraftiga
munnen, s. visar, att det finns tyglad lidelse. Den geniala pannan, den
sköna kinden, det om lifskännedom vitnande–-» (s. 98). En
bizarr kontrastverkan uppstår, om man därefter läser en av de få
mera detaljerade notiserna om en kvinnas kropp. De äro känslolöst
sakliga, t. ex. denna anteckning om Venus Kallipyge: »lyfter
manteln, blottar rumpan o. försöker se på henne. Rumpan ej stor.
Hennes uttryck hetärens. Musen bar. Venstersidan ensam har
tunga draperier» (s. 105).
Färre och kortare men därför icke mindre intressanta äro en
del anteckningar om renässanskonst. De inleda den
anteckningsbok, varur de sista citaten här ovan gjorts. Det är blott vad man
kan vänta, att Rydberg är likgiltig eller ogillande inför en del
senrenässans- och barockmålare t. ex. om Guido Renis »Beatrice Censi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
