Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
115
föregångare till reformation och renässans, en produkt icke av
hierarkisk utan av fri kristendom, ett lekmännens verk, ej prästernas,
och stående i samband med kulturintryck österifrån och med
korstågen (12.11 och 15.11). Då han visar övergången från gotik
till renässans, betonar han, att förrenässansens konstnärer, såsom
Fra Angelico, ägde »en naivitet, en oskuld, en renhet i känslan, en
tro på tillvaron af ett stort verldsmysterium», som högrenässansens
mästare sakna. (Föreläsningen 26.11 1889, s. 7, ms i K. B.).
Vårterminen 1892 skildrar Rydberg ingående förrenässansens måleri
i Italien och Flandern. Han anser sig en gång uttryckligen
behöva försvara sin utförlighet, i det han påpekar, att man numera
på bekostnad av de virtuosa men dekadenta senrenässansmålarna
sysslar mera med den spirande förrenässansens mästare, om vilka
man förr »föga talade». (Förel. nr 3, s. 10). Fra Angelico göres
till toppunkten på Rydbergs värdeskala. När föreläsaren talar
om »De innerliga och naiva alstren af 1400-talets målarskola i
Köln » (nr 1, s. 6), är hans sympati stor men hans beröm icke så
översvallande som för den umbriske mästaren. »Fra Giovannis
verk äro i ordets fulla bemärkelse religösa målningar, genomandade
af äkta fromhet och djup innerlighet. I detta afseende står denne
anspråkslöse och blyge mästare högre än någon annan soin
historien känner» (s. 11). Han kallas »Den siste gotikern» (s. 10), och
ett par av hans målningar analyseras, bland annat hans »förnämsta
verk», Korsfästelsen med de båda helgonen Cosmas och Damianus.
I 1400-talets florentiska måleri konstaterar Rydberg vändningen
från religiositet till mänsklighet (Förel. nr 2, s. 4), men det är
tydligt, att han har svårt att släppa de religiösa stämningarna ur
sikte. Hos Paolo Uccello finner han en Maria enbart moderlig i
en miljö »af hemlif och hemtrefnad» samt Jesus, Johannes och
änglarna inbegripna i från ali högtidlighet fri lek (nr 2, s. 6), och
han tror sig redan hos Girlandajo märka tecken till en allt för
självupptagen, effektsökande konst (4, s. 7). Hos Benozzo
Goz-zoli återfinner han Fiesoles älskliga naivitet men utan djup (nr 4,
s. 3) och ungefär samma klander för bristande religiös innerlighet
drabbar Filippo Lippi (nr 3, s. 1). Boticellis Maria i Ufficierna
prisas för »längtan, drömmande svårmod» (samma förel. s. 6). Hos
de nederländska målarna är Rydberg glad att finna likheter med
Fiesole. Hans Memling kallas en andlig släkting till den förre
(nr 7, s. 6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
