Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Victor Svanberg
i oktober, men snarast gjorts efter dennes begäran om bidrag. Sex
dikter, som lämnades till tryckning detta år, ha försetts med en
bock: Oro, Munken, Snöfrid, Baldersbålet, Hvadan och Edén. Det
är då troligt, att även de tre återstående på detta sätt utmärkta
dikterna förelegat i en form, som Rydberg då ansett färdig:
Anti-nous, Vi ses igen och Två i sadeln. Detta är dock blott gissningar,
och naturligtvis kunna fler av det fyrtiotal dikter, som Rydberg
nämnt på våren, varit påbörjade,, fast de ej stå på denna lista.
Den har sitt största värde genom att till ett så tidigt datum som
1875 föra konceptionen av dels Träsnittet, dels Huldran till flickan,
d. v. s. Älvan till flickan.
När Rydberg på 1870-talet framträdde som skald, härskade i
vår litteratur den poetiska realismen i den form, som fått namnet
signaturpoesi.
Den poetiska realismen brukar hos oss räknas från Runeberg.
Han har bäst definierat den i En anmärkning om konstnärens
förhållande till naturen. Diktarens uppgift är, säger Runeberg, icke
att förädla verkligheten genom att utifrån tillföra den något nytt,
utan att förklara verkligheten, varmed han menar att ur
tillfälligheter och störningar draga fram det väsentliga, det lagbundna.
Detta väsentliga är till sitt väsen skönt.
I motivval och i teknik är den poetiska realismen en motsats
till romantiken men ej i sin livssyn. De äro båda idealistiska, och
om någon är det mera, så är det den poetiska realismen, övertygad
som den är, att idealen äro till inom verklighetens sfär. Den nya
riktningens huvudfiende blev därför icke romantiken som sådan -—
Runeberg beundrade Almquists romantiska verk, ehuru han föraktade
fosforisterna — utan Tegnér och tegneriderna med deras bildspråk,
deras jakt efter skönhetssyner utan sammanhang med den närmaste
verkligheten.
Redan under sitt första decennium, 1830-talet, var denna
idealistiska realism på väg att segra. Den hade hos oss en av
Runeberg ursprungligen oberoende representant i Böttiger, Atterbom
närmade sig den i sina senare Blommor, Geijer jämnade vägen för
den genom sin personliga, improviserade lyrik.
Men 1840-talet kom med nya paroller. Den politiska lyriken
fick en kort blomstringstid. Återigen mätes verklighetens värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
