Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
133
med ideal liggande ntanför den, icke oupphinneliga ideal likt
romantikernas utan ideal syftande att ombilda verkligheten. Denna poetik
utvecklar Sturzenbecker i Verkligheten till fantasien. Denne på sitt
sätt realistiske lyriker står oförstående gentemot Runeberg.
Strandberg upptar Tegnérs lyriska form, samtidigt med att han hyllar den
unge Tegnérs frihetspatos i kontrast till den åldrande Tegnérs
konservatism. Over Tegnér anknyter han till Schiller, och dennes
patetiska idealism når honom med en ny och starkare våg genom
Herwegh. I tysk litteratur kämpade vid denna tid samma
motsättningar som inom den svenska. Man har med visst berättigande
betecknat de båda stridande partierna såsom arvtagare, det ena av
Schiller, det andra av Goethe. För dåtidens unga Tyskland var
Goethe med sitt olympierlugn och sin furstelojalitet impopulär: man
såg i hans realism en feg försoning med det bestående. Bland yngre
skalder sågo de liberala lyrikerna sina huvudfiender i den schwabiska
skolans äldre och yngre medlemmar.
Efter 1848 kommer den sist nämnda riktningen ånyo till heders,
med sitt besjungande av stillheten, lugnet, resignationen i små
gammaldags lantliga livsförhållanden. Denna vändning låter icke
heller vänta på sig i Sverige. Malmström, som på 1830-talet hör
till Runebergsförkunnarna och på 1840-talet blott för några år varit
en anhängare av den nya reflexionslyriken, uppställer nu tesen, att
de omvälvningar i samhällslivet, vilkas nödvändighet och önskvärdhet
han icke förnekar, kunna ge upphov till poesi först sedan de hunnit
omsättas i verklighet. Han svarar därför nej på den fråga han
uppställer: Är vår tid poetisk? {1852). Förutsättningen för hela hans
resonemang är att verkligheten är poesiens enda legitima stoff.
För det svenska 1850-talets del måste man ge Malmström rätt. Det
var en tid utan lyrisk nyskapelse. Den tegnerism, som det
föregående årtiondets politiska poesi för ett ögonblick givit nytt liv,
fortsatte som vanemässig efterklang. De toner av byronism, som
redan långt tidigare smält samman med tegnérstilen, få nu en ny
klangbotten i den politiska desillusionen efter 1848. Rydbergs
ungdomslyrik är en exponent för dessa års lyriska situation.
1 början av 1860-talet kom en uppmärksammad deklaration av
en äldre skald, motsvarande Malmströms tio år tidigare. I sitt
direktörstal i Svenska akademien 1863 gjorde Strandberg några
principiella uttalanden, som skenbart motsäga Malmströms dom om
samtidens opoetiska natur, men i verkligheten utmynna i samma
10—37412. Samlaren 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
