Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Victor Svanberg
Blåsippan, Snoilsky prisar Linnean (Nio signaturer s. 3).
Småfåglarna ha icke mindre deras kärlek: Björck arrangerar ett möte mellan
Göken och skalden, Fjalar skriver Sparf vens dröm och Wirsén
Trastens visa, Klockhoff jämför Sparfven och flickan. Lärkan drillar
och svalorna bygga bo. Sällsynt är tegneridernas favoritfågel, örnen
(Fjalar, Morgonvandring s. 4).
Hur innerligt dessa lyriker älska och besjunga naturen, förirra
de sig aldrig långt bort från människors boningar. Morgonstillheten
avbryts av gårdvarens skall och en vacker resevy väcker längtan
efter någon att dela njutningen med (Fjalar, Morgonvandring och
Lycka).
Men omvänt värdera signaturerna människorna mera, ju närmare
naturen de stå. Barnidyllen frodas i dessa kalendrar och
diktsamlingar. Ett minne av Björck inledes av en ironiskt vemodig
beskrivning på en »barnbal hos klockarn»: »prostens tolfårige son»
»i sammetsblus och i siden väst» är en hedersgäst och förälskar
sig i en liten sorgsen skönhet, späd, söt och elva år (Valda dikter
s. 41).
Det är franzénska barn: brådmogna i ali oskuld. En liten
smula mera av Anna Maria Lenngrens friskhet finns i Fjalars Litet
gnabb om en tioårig flicka och en elvaårig pojke som slåss om en
blomma; utan en försoningstår avlöper det dock inte (Dikter s. 46).
Den unga kvinnans oberördhet, hennes ännu omedvetet spirande
känsloliv, hennes blyga hängivenhet är ett annat kärt motiv, och
när det behandlas, försummas sällan tillfället att dra paralleller
mellan natur- och människoliv. Klockhoff ackompanjerar en ung
flickas utveckling med liknelser ur en blommas tillvaro fram till
blomningens ögonblick (s. 121), och Wirsén låter liljor och rosor
tala till bruden om kyla och brand (s. 24).
Kärleken är som i Runebergs erotiska lyrik en naturbestämd,
vid första mötet frambrytande, livsbestämmande makt. Kvinnan
väntar troget; hon vissnar som en bruten blomma om hon
väntar förgäves som Klockhoffs Den öfvergifna (s. 13), eller hon
belönas för sin trohet, vilket är vida vanligare i denna välordnade
värld. Ty även för mannen är den första kärleken ett allt
avgörande öde. Sviker han den, blir hans liv ödelagt (Björck, En
målning), men återvänder han, belönas han rikt (Fjalar, Det omöjliga;
Klockhoff, Gåta).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
