Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
139
ligrath, som levde vid sidan av och överlevde Herweghs schillerstil.
Med en geijeraktig protest mot »höge herrars nidingsdåd» siar
Fja-lar i Folkets önskan (s. 83) om ett kärlekens förbund Över hav och
land. Klockhoff bekänner i flera poem en optimistisk
utvecklings-tro, omfattande både människoliv och natur, t. ex. Förr och nu
(s. 68). Mot »järn och blod» för Wirsén tusenårsrikets talan i
Seklets genius (s. 59) och önskar förtryckta folk en hämnare (s. 91).
Tron på en nemesis i historien bevarar Snoilsky trots sin djupa
desillusion efter skandinavismens misslyckande (Sonetter 1871, s. 45).
Ett drag av ovärldslighet genomgår ali denna realism, och hur
mycket dess utövare säga sig älska verkligheten, veta de med sig
att de i vardagsmänniskans ögon gälla som känslosamma svärmare.
I Herr Sentimental har Fjalar gjort experimentet att se sig själv
ur brackans synvinkel:
För vågor blå och för lunden grön
Han svärma lär, som jag har sport,
Och skäms ej kalla månen skön,
Det sentimentalaste gud har gjort.
Ja, lyss på flygfän i grönan dal,
Det kan just anstå Herr Sentimental.
Och frihet, ära och fosterland
Och alla de vackra fraser vi ärft,
Han tror på dem med bröstet i brand,
För dem han ginge i döden djerft.
Ett ståtligt ämne för granna tal —
Men allvar? tack, Herr Sentimental.
Realisten avslöjar här sig själv som idealist, tio år innan
Strindberg avslöjade honom. Till och med den strindbergska anklagelsen
för humbug i idealiteten skymtar, som man finner, redan när
signaturpoeten ironiskt anlägger grodperspektivet på sig själv.
I Fjalars och väl hela signaturpoesiens fulltonigaste lyriska verk,
diktcykeln Rosor och blåklint, genomlöpes en stämningsskala, som
är tillrättalagd för att utmynna i en manligt lugn hemidyll, men
som dock på vägen dit rymmer hjältemodets och offerviljans
extaser:
Att lysa och värma och sträfva
Och stupande, ännu en ljusflod strö (s. 104).
När en av signaturerna, Wirsén, utvecklar sig till programmatisk
romantiker, så sker det alltså icke oförberett och oförmedlat. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
