Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
143
talar riddarens son. Att signaturerna med förkärlek behandlat
motivet, har redan framhållits; det kan tilläggas att medeltidskostymen
och balladstilen ha sin motsvarighet t. ex. i Fj alars Ett möte och
Wirséns Pågens visa.1
I få av Rydbergs dikter finns så litet personligt som i Vi ses
igen. Även om han, som det uppgives i en obestyrkt
göteborgstradition, skulle ha varit föremål för en lång tålig väntan alldeles
som poemets hjälte, så bevisar detta på sin höjd blott att han varit
ganska främmande för de känslor hos kvinnan, dem dikten
förhärligar. Det är ett försök i en litterär genre, som tilltalat
Rydberg, rnen som han icke kunde göra till form åt egna upplevelser.
Edén är så till vida mera personlig, som Rydberg i denna dikt
sökt uttrycka sin utvecklingstro i motsats till den ortodoxt kristna
syndafallsdogmen. Fördrivandet ur paradiset har till syfte att
uppfostra, och Gud Fader talar godmodigt om detta. Rydberg har
redan i Den siste athenaren uttryckt samma tanke om ett bättre
Edén vid slutet av släktets utveckling än vid utvecklingens början.
Bredvid utkasten till Edén i en ovan s. 128 daterad anteckningsbok
stå översatta de rader ur Faust II, där den åldrande Goethe gav
sitt verks grundtanke i raderna:
Im Weiterschreiten find’ er Qual und Glück,
Er, unbefriedigt jeden Augenblick.
Även Rydberg har gjort bekännelsen om strävandets lycka till sitt
poetiska testamente:
Han måste längta och ana . . (Längtan.)
Det är förbluffande att, när han första gången prövat att ge denna
älsklingstanke diktens form, han valt barnkammarspråk till
inkläd-nad åt den.2 Bérangers respektlösa skämt med kristna symboler i
Paradisets nyckel, som Rydberg i ungdomen översatt3, kan ha sin
andel i Edens raljanta ton, men i motsats till Béranger eftersträvar
1 K. B:s samling, nr 27, Strödda fragment, på ett blad börjande »Det var
en qvinna». — Warburg II: 330 talar om kärnlyriken i Goethesk-Runebergsk
mening, och Holmberg s. 244 jämför Vi ses igen med Den enda stunden och
Wirséns Skördeflickan.
2 Ek s. 135, där även sambandet med Fauststudierna är observerat, ehuru
ej handskriftsmässigt styrkt.
8 Handskrift från tiden före purismen, K. B:s samling nr 27; jfr Warburg
I: 477.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
