Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
145
av värdenas fortbestånd en personlig odödlighet icke uttryckligen
nämnes, för att nu icke tala om den anmärkning, som en
Uppsalateolog strax efter framförandet i domkyrkan låtit Warburg höra:
att dikten ej var kristen, emedan det ej talas i den om människans
synd och frälsning utan om hennes viljas makt.1 leke desto mindre
är Kantaten en av de dikter, där Rydbergs idealism mest närmar
sig signaturernas livssyn — och det oscariska Sveriges.
Dexippos, som järnte Kantaten — och före den — gjorde Rydberg
till nationens skald, har utom sitt nationalliberala patos utan tvivel
även sin konstform att tacka för sin snabbt vunna popularitet. Dikten
är nämligen till anläggning och utförande en ballad i den stil som
sedan decennier var erkänd och odlad i Tyskland och erkänd om
än ej med märkbar framgång odlad i Sverige, den historiska
balladen efter Uhlands mönster. Handlingen skrider lugnt framåt
under en jämn växling av skildrande och berättande strofer.
Skildringen är väl avvägd; ingen färg är så grell att den ensam fångar
uppmärksamheten, ingen linje är så skarpt dragen att den stör
helhetsbilden. Berättelsen är jämnflytande; momenten äro
beräknade att bilda en obruten svit, rytmiskt stigande och fallande i
förhållande till vikten av det som berättas. Den för Uhland och
hans efterföljare typiska ämneskretsen var medeltida riddarliv, och
från stofflig synpunkt hör Vi ses igen hit mera än Dexippos. Men
Uhland lämnade någon gång sina rhenländska riddarborgar. För
honom som för hela hans tyska samtid på befrielsekrigens tid var
det naturligt att förknippa germanskt och spartanskt hjältesinne.
När Rydberg till försvar for sin nyantika dikt förklarade, att hans
nygoter voro nära släkt med hellenerna, voro hans föregångare
många, och Uhland en av dem. I »Ver sacrum» har han av ett
ställe i Livius gjort en ståtlig Tyrtaiosfantasi. Latinernas leder
svikta, men de lova Mars ett års äring, och segern är deras. När
hären tågat hem och offret skall ske, förkunnar prästen, att ej
blott gröda och djur utan också mänsklig ungdom är den vår, som
skall offras. Sist ändrar han befallningen så, att offret blir
ungdomens utvandring till att grunda en ny stad. Utom detta fredliga
slut är Ver sacrum en nära motsvarighet till Dexippos. Där är
först nedslagenheten, sedan den gudaingivna stridslusten och modet
och segerjublet:
1 Warburg II: 377.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
