Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II 147
Förhärligandet av ungdomlig entusiasm, som är kärnan i Dexippos,
är vanligt hos signaturerna. Som hjälten i Rydbergs dikt »andas
västanfläkt» när han står framför ynglingahären och hånar de
gamlas fega klokhet, hade Fjalar triumferande prisat vårbrytningens
seger över det föråldrades »isförnuft» (jfr ovan s. 138). Snoilsky
brusar i sin italienska inledningssång ut mot de »öfversluge», och
Wirsén fördömer den som är överklok (Dikter 76, s. 183). Alla
ljusets kämpar ha »svärmat», säger han en annan gång (s. 200).
Man finner ej blott samma grundsyn utan också samma
till-lämpning som i Dexippos; allra närmast komma vi deras
gemensamma inspiration, när vi höra Wirsén i en minnesdikt över Carl
XV hylla den döde för hans av de förnumstiga oförstådda, vårligt
ungdomliga lynne och mana hans folk att utföra hans käraste
önskan: »Sveriges ungdom klädd i stål» (s. 240—252).
Snöfrids nyckfulla komposition — eller brist på komposition
— gör dikten som helhet nästan inkommensurabel med
signaturernas välbalanserade diktning. Själva snöfridsgestalten med dess
eteriska skönhet har dock släktingar i deras kvinnogalleri. Viola
av Fjalar börjar:
Hur kunde till ljuset du komma
På eviga töcknarnas ö?
När sprang väl så fager en blomma
Ur domnande vintrarnas snö?
Hvem väfde guldet i böljande hår,
Hvem göt kring ditt anlet den soliga vår,
Hvem gaf dig de ögon så fromma,
Så klara som stjernor i sjö? (Dikter 1871, s. 70).
Dikten fortsätter emellertid med att beskriva ett reseminne; den
överjordiska varelsen blir en liten tysk flicka. Hos Wirsén finner
man mera av en drömpoesi, besläktad med Snöfrid. I Skogens goda
fé lösgör sig ur naturen en ande med tröstande och glatt budskap
(s. 16). I Vid barnets bädd (s. 104) figurerar en skyddsängel —
vilket ju Snöfrid i själva verket mera liknar än en nordisk fylgia.
Vi äro därmed framme vid den religiösa idyllen och över huvud
det religiösa inslaget i Rydbergs lyrik. Den förbinder honom
särskilt med Wirsén.1 För denne är Edén ett älsklingsord, t. ex.
»Edens palmer» (s. 285). Träsnittet i psalmboken har en blek före-
1 Holmberg, s. 267 o. a. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
