Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Victor Svanberg
gångare i Wirséns Julottan (s. 100), och dikter med
nytestament-liga ämnen har Rydberg vid denna tid blott planerat, men Wirsén
har gjort en hel serie färdiga: Den ångrande, Nikodemus, Emaus.
När Rydberg i Prometeus och Ahasverus i förbigående kommit att
göra en bild från Jerusalem på Jesu tid, så har han kanske
influerats av Wirséns Nikodemusdikt, i vilken kontrasten mellan
»oro-stiftaren» och den ansedde fariséen är utförd med detaljer, som
ibland frappant överensstämma ända till rimorden (t. ex. rim på
Sanhedrin, Wirsén s. 77).
Sysslandet med myt och saga skiljer Wirsén från de äldre
signaturerna och närmar honom Rydberg, så länge man ser till
motivvalet. Han har skrivit en Ahasverusdikt (s. 222) och han
hyllar Prometeus som ljusbringare men framför allt såsom en för
idéernas sak lidande martyr (Marmorgruppen, s. 143).
Som redan nämnts har Wirsén på nära håll bevittnat arbetet
på Rydbergs stora mytologiska dialog våren 1877. Han bodde då
sedan ett par månader i Göteborg, där han inte minst tack vare
Rydbergs hjälp fått anställning som bibliotekarie och föreläsare.
De följande månaderna infaller deras intimaste vänskap med täta
sammanträffanden. När Wirsén i slutet av året fått läsa den
Rydbergska dikten i tryck, skrev han 4 dec.: »Nyss har jag fått
Litterärt Album och med oblandad glädje läst Ahasver och Prometeus.
Jag finner deraf allt mer, att i det stora hela vår verldsåskådning
är likartad. Tack för det djupsinniga stycket! Att jag skrifver och
ej personligen uppsöker Dig beror på min grufliga brådska.»
Det verkar egendomligt, att han anser sig behöva markera
överensstämmelsen och ändock icke kan göra det reservationslöst.1 Men
man förstår, att Prometeus och Ahasverus varit svår för en
signaturpoet att smälta. Prometeus är här samma idealist, som den
Wirsén är med om att beundra, men han är också revolutionär
och kan icke förmå sig att kuva det hat han känner mot idealens
fiender:
»Men nej, ur kärlek går det hat jag hyser,
Och skuggan finns så länge ljuset lyser.»
Ännu mer måste Wirsén ha känt sig bortstött av Ahasverus’ bittra
sanningar. Den som, så vitt man vet, närmast efter Wirsén fått
1 Vetterlund, Samlaren 1936, h. 1, s. 82 läser också ut en reservation ur
Wirséns uttryckssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
