Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
157
motsvarar vår singnaturidyll, dels rörde sig i romantisk riktning.
Denna senare rörelse har Rydberg fått kontakt med, då han läste
Hamerling. Men stort mer än några isolerade motiv och klanger
har Rydberg icke kunnat hämta hos denne ytlige fäsör. Hans
livssyn är en förgrovad upplaga av Len aus pessimism, hans konstform
är präglad av det nya kejsardömets färggranna pompa. Den
braskande och billiga nybarocken har ej duperat Rydberg. Hans
omdöme om Hamerling är kluvet i högt beröm och skarpt klander.
Några djupa lärdomar hämtade han väl svårligen hos en författare,
hos vilken han upptäckt »målningar just a la Makart».1
Den engelska lyriken hade en högkonjunktur på 1870-talet.
Vid seklets mitt hade den realistiska romanen skapats i
England och gjort sitt segertåg över Europa. Jag har i uppsatsen om
Beneni Strand visat, att den svenska opinionen på 1850-talet i
samband med en allmän uppskattning av engelsk kultur accepterat
denna måttfulla realism, och att den icke lämnat Rydbergs
romankonst oberörd.
Efter 60-talet, med en orientering åt Frankrike i samband med
skandinavismen, kommer England med 70-talets ingång åter i centrum
av det svenska intresset. Under dessa år upptäcker man, att en
revolution håller på att försiggå i svenskt näringsliv, och man har
klart för sig att föregångslandet varit England. Englands
dominerande roll inom vårt lands utrikeshandel är ofta föremål för
kommentar i pressen. I nära samband med respekten för Englands
materiella välstånd står aktningen för engelsk vetenskap och filosofi.
Den gamla beundran för engelskt verklighetssinne vänder sig nu
mot Darwin och Mill. Hur Rydberg fattat positivismens uppgift
och begränsning har jag förut redogjort för. Han har tolererat
den, men den har ej haft hans kärlek, och har den befruktat hans
lyriska fantasi är det genom att driva honom ut i det andligas
oändlighet, som i Hvadan och hvarthän.
Men i England äger just vid denna tid en strömkantring rum.
Realismen, som visserligen på djupet fortsätter att utvecklas, får
ge vika för en våg av fantasimättad lyrik. Förberedd av Carlyles
angrepp mot utilismen och av Ruskins konstentusiasm och
medel-tidskult, träder en ny romantik fram med prerafaeliterna och
Swinburne som ledande namn. En verkan av deras insats, eller kanske
1 Till Borchsenius nov. 1877, Brev II: 244.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
