Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Victor Svanberg
Ganska lik Rydbergs inställning till Grundtvig är hans hållning
gentemot Victor Hugo. Han har i en föreläsning 28 november 1877
kallat honom århundradets störste skald och åberopat Hugos
känslomässigt motiverade gudstro och utvecklingstro. Omkring 1880 har
han planerat en dikt om »Hugo och Bonaparte», d v. s. ämnat att
besjunga Hugos kamp mot Napoleon III:s envälde, som han själv
så innerligt hatade.1 Ek, som först (s. 130 f.) framdragit Hugos
betydelse, har säkerligen rätt i att Hugo betytt mycket för
Rydbergs uppfattning av skaldens plikt att som en gudaingiven profet leda
sitt folk, så som Prometeus ser i sin vision av idealens kämpar.
Det är emellertid påfallande, att Ek icke kan peka på några
konkreta minnesbilder från Hugo i Rydbergs på reminiscenser så rika
poesi. Det beror väl på att Hugos sätt att dikta är så olikt
Rydbergs eget: retoriskt, diffust och mångordigt.
Blott ett betydande diktverk nämnes i Rydbergs Parisbrev,
Hugos roman om Notre Dame. För övrigt tycks den franska
litteraturen ha utsatts för samma aversion, som Napoleon III:s
regim ingivit honom mot allt franskt, och som aldrig gick ur honom.
Hos Parnassens främste hade han kunnat finna förakt för det simpla
nuet och dyrkan av sublima skönhetssyner. Säkert har han varit
alldeles okunnig om att i det lättsinniga Paris han avskydde, bodde
poeter, som besjöngo Venus Milos allvar och höghet.
Den nationella självprövning, som nederlaget 1870 framkallade
i Frankrike, ledde till naturalismen, som Rydberg, när den några
år senare nått Norden, skulle djupt ogilla.
Efter Rydbergs och Handelstidningens partitagande för
Tyskland 1870 kunde man vänta, att de pangermanska idéerna i politiken
följts av en litterär orientering åt samma håll. Nu var ju visserligen
den tyska litteraturen redan dessförinnan, decennier tillbaka,
tongivande hos oss, särskilt på lyrikens område. Signaturerna hämtade
huvudsakligen sina signaler därifrån, om man undantar Snoilsky,
som mottagit franska intryck. Fjalar-Östergren, som var en flitig
översättare, har i sin diktsamling 1871 upptagit översättningar från
idel tyska skalder, sju stycken. När det gällt för Rydberg att
övervinna signaturestetiken kan det ha haft sin betydelse, att man
i dåtidens tyska diktning dels ökade den moderata realism, som
1 Holmberg, s. 182, menar att denna dikt blivit oskriven, emedan den
»sugits upp» av Prometeus och Ahasverus. Handskrifterna ge emellertid intet
stöd för åsikten, att den planlagts så tidigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
