Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Victor Svanberg
There is möre faith in honest doubt,
Believe me, than in half the creeds.
Första gången man finner Rydberg i kontakt med den nya
romantiska strömning, som skulle avlösa den gammalvictorianska
juste-milieu, är då han refererar striden 1869 om mrs Stowes
anklagelser mot Byron för syskonkärlek. Denna yttring av puritansk
moralism blev för stark för den engelska opinionen — kanske till
någon del därför att den kom från Amerika — och Byrons anseende,
som haft ett bottenläge sedan seklets mitt, steg i stället för att
sjunka ytterligare, så att man kunnat tala om ett Byron-revival på
1870-talet.1 Att Rydberg tog parti för Byron, som överskuggar
hans ungdomspoesi, är icke förvånande. Så mycket intressantare
är att han i dessa artiklar visar sig känna Shelleys liv och verk.
Under rubriken »Byrons dotter. — Shelleys vision» läses i
Handelstidningens Ett och annat 29 september 1869:
Vi återkomma än en gång till Bj^ron. Han hade en dotter vid
namn Allegra, ett besynnerligt barn, likt sin fader till anletsdrag och
väsen, älskligt lifligt och dystert. Hon dog vid unga år uti Italien.
Byrons vän Shelley, skalden, som i mycket liknade honom, vandrade
en herrlig Julidag år 1822 vid stranden af Spezziaviken i sällskap
med en landsman. Plötsligt stannade han och ropade, i det han pekade
ut åt hafvet: »Allegra! Allegra!» Han hade sett den unga flickans
skepnad uppstiga ur böljorna, vänligt leende och vinkande till honom.
Atta dagar derefter var han med samma landsman ute på en
lustsegling. Båten kantrade och begge drunknade på samma ställe, der
Shelley sett Allegra. Berättelsen om visionen förekommer i hans
efterlämnade papper.
På 1870-talet skall Rydberg enligt Warburg ha varit mindre
intresserad av Tennyson, alltså en överensstämmelse med den nya
riktningens smak i England2, och föredragit Swinburne. Mellan
Prometeus och Kantaten har han läst den sistnämnde, enligt brev
till Braune 18 maj 1877 (Brev II: 232). Vid denna tid har han
redan varit förtrogen med Poe; hans översättning av The räven
publicerades första gången i Ny ill. tidn. 6. 1. 1877. I
utkasten till Strandbergstalet (vol. 35) uppräknas politiska diktare från
1800-talet, de flesta tyska — nio stycken —, två franska och två
engelska, Byron och Shelley. På ett annat blad bland förarbetena
1 S. C. Chew: Byron in England, London 1924, s. 263 ff.
2 Warburg II: 417. I H. T. 16.2. 1875 recenserar signaturen A. Tennysons
»Konung Arthur» och finner den föga märklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
