Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
161
citerar Rydberg ett par omdömen av Shelley, som hävda poesiens
rätt att påverka människornas vilja och fantasiens skapande
förmåga. Ahlenius har visat, att Rydberg funnit dessa citat i
Hovedströmningers Shelleyavsnitt och strukit för dem i sitt
exemplar (a. a. s. 152 f.). Läsningen av Brandes har alltså
uppenbarligen stärkt hans Shelleybeundran inen varken väckt den eller
bestämt den, ty han har mot slutet av 70-talet eller början av 80-talet
i en diktlista valt ut att översätta en av Shelleys mest
världsfrån-vända dikter, Den magnetiserade ladyn (Anteckningsbok 2, s. 23).
I det definitiva Strandbergstalet gives en generell värdesättning
av engelsk poesi i jämförelse med tysk, i det Talis Qualis’ vändning
från abstrakt reflexionspoesi till konkret och personlig lyrik
förklaras med hans ökade inträngande i västeuropeisk dikt, d. v. s.
Byronöversättningen. Synpunkten är upptagen från Ljunggren i
dennes inledning till Strandbergs skrifter, men Rydberg hade
knappast gjort den till sin, om han ej själv känt motsatsen mellan
tyskt och engelskt på samma sätt.1
De mest ingående omdömena av Rydberg om engelsk
litteratur förskriva sig från hans sista år. I sin föreläsningsserie
vårterminen 1894 om 1800-talets europeiska måleri har han i anslutning
särskilt till ett arbete av Muther men med personliga avvikelser
behandlat den engelska målarkonsten och gjort utblickar över
litteratur och kultur. Han hyllar klassicismen på engelsk mark och
hävdar tillvaron av en engelsk naturalism, fri från den franska
naturalismens fotografiteknik och materialism, och därefter försöker
han definiera prerafaelismen. Denna riktning har, säger han, i sin
beundran för ungrenässansens stiliserade konst icke förbisett
naturstudiets betydelse. Den har velat en »förmälning af naturstudium
och fantasi» (föreläsning nr 20, s. 2). Den är en »naturalistisk
idealism» och däri typiskt engelsk (s. 6). Ty det engelska
folklynnet pendlar mellan »nyktraste positivism och forngermansk
fantasi». »Från Matter of fact-artiklarna i Economist och det torra
närsynta förståndet i Times’ spalter svänger denna pendel öfver till
1 Skrifter XIV: 28 o. 38. C. V. A. Strandbekg: Samlade vitterhetsarbeten I,
1877, s. ix: »Genom vidgade poetiska studier trängde han djupare in i poesiens
väsende, och hans forna beundran för den tyska lyrikens retoriska pathos försvann
allt mera. Genom Hagberg hade han blifvit införd i Shakspeares verld, och hade
dessutom redan i yngre åren börjat göra sig hemmastadd inom den engelska
litteraturen». (Ljunggren ger därefter upplysningar om Strandbergs uppfattning av
Byron. Förordet är daterat november 1877.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
