Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Eskil Källquist
Att Messenius hörde till de människor, som framkalla antingen
sympatier eller antipatier, som ha antingen vänner eller fiender och
som även bedöma sina medmänniskor efter den måttstocken, framgår
tydligt nog av hela hans livshistoria. Det ligger också mycket nära
till hands att från hans indelning av människorna efter normerna
trogna-otrogna betrakta hans förhållande till sina lärjungar, d. v. s.
de i dramerna agerande, till vilka han i första hand riktade sina
lärdomar. Vad som kanske mest frapperar en, när man studerar
Messenius och hans kollegium i Uppsala, är den utomordentliga
sammanhållningen mellan præceptorn och disciplarna.1 Messenius
tog sina studenter i försvar inför konsistoriet och vägrade helt
enkelt att låta detta döma över dem. De å sin sida togo lika
ivrigt hans parti. De nekade att lyda någon annan än honom, och
under den stora konflikten 1613 beväpnade de sig till hans försvar
och ropade, att de ville våga livet för honom.2 Enligt en uppgift
av Johannes Rudbeckius i anklagelserna mot Messenius under den
stora räfsten i Stockholm sommaren 1613 skulle Messenius rent av
ha bundit sina lärjungar vid sig genom trohetsed.8 Med detta inför
ögonen är det svårt att inte i Sivanhuitas trohetspredikan se även
ett rent personligt motiv. Messenius var nog också en alltför
lidelsefull natur för att moralisera blott i största allmänhet utan
att däri inlägga en bestämd avsikt. Vad Swanhuita beträffar, inföll
dess uppförande ett par månader efter de svåra marsuppträdena
och medan luften alltjämt var fylld av spänning, den spänning som
skulle urladda sig i ett våldsamt utbrott i början av juni.4
1 I detta sammanhang är ej nödigt att ingå på frågan, om detta kan vara ett
arv från jesuitutbildningen i Braunsberg.
2 Om dessa förhållanden se Annerstedt, a. a. I, s. 155—161 med
källhänvisningar.
3 Se Annerstedt, a. a., Bihang I, s. 118.
4 Även till BlanckaMäreta kan det nog finnas ett personligt underlag. Dramat
handlar om de gruvliga olyckor, som bli följden av inbördes tvedräkt och
svekfulla ränker. Att Messenius kan ha haft en tanke också på sin egen samtid,
antydes av Lidell (a. a. s. 202). Ännu naturligare tycks det mig dock vara att dra
paralleller med hans personliga erfarenheter. Så t. ex. när han utmålar den bittra
avundsjukan i följande även av Lidell citerade verser:
Haatet yppas thär aff ali stundh,
En mathen i then andres mundh
Missunner, och på högre pall
En annan wara satt til kall,
Hiuilket endoch han förestår
Medh Landzens gangn, doch emotgår
Honom then andre . . . (akt IV scen 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
