Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MLSCELLANEA
197
farande fast vid att det hela skett av våda. Då inga vittnen funnos
till hands och Selm ans mästare icke var hemma , uppsköts saken, och
Selman insattes i rannsakningshäktet.
Den 7 oktober samma år upptogs saken till förnyad granskning.1
Messenius anförde inför rätten, att händelsen för tre orsakers skull
icke kunde skett av våda. Dels hade nämligen förut skjutits på
samma rum, dels hade Christian Selman gått ut på den öppna platsen,
när han sköt, samt riktat åt fönstret, och dels slutligen umgicks lians
mästare med Messenius’ vederparter, vilka på detta sätt kunde ha
velat komma honom »på skadha och om lifuet». Mästersvennen
förnekade emellertid fortfarande att saken skett annat än genom våda
och refererade till sin mästare, som här vore hans vittne. Med
anledning härav kallades mäster Jakob inför rätten och tillfrågades men
förklarade sig icke känna till händelsens förlopp. Messenius uttryckte
då sina misstankar emot honom, emedan han inte gjort Messenius sin
undskyllan vare sig strax vid händelsen eller efter sin hemkomst.
Mäster Jakob svarade, att vid tillfället ifråga stod han i begrepp att
resa. När han så fick höra vad som skett, trodde han först att det
var gossen (tydligen =- lärpojken), som gjort det, varför han ville slå
honom. Men då han så fick veta, att det i stället var mästers vennen,
kunde han inte slå honom, »elfter han war een gammal karl». För
övrigt kunde mäster Jakob inte erinra sig att bössan var laddad med
lod, ehuru han själv laddat den, ty bössan hade legat ett halvt år
laddad. Han beklagade sig också över samme mästers vens
»obeskede-lighet och mottwillia» mot honom. Mäster Jakob slutade sitt
anförande med en fråga direkt till doktor Messenius, varför denne som
en vis man kunnat beskylla honom, en ärlig och edsvuren borgare,
för en sådan ogärning. Messenius förklarade sig icke ha beskyllt
honom utan blott riktat en förfrågan till honom. Mäster Jakob
menade i alla fall att »det war tillmäle och icke spörsmål» men lät
saken därvid bero.
Rätten ansåg visserligen ej fullt bevisat, att Christian Selman
för-såtligen och med vilja skjutit genom Messenius’ fönster, men då detta
hänt en gång förut och doktor Messenius misstänkte Selman, dömdes
denne att till nästkommande rådstuvudag värja sig med sex gode
mäns ed. Selman besvärade sig omedelbart, framhållande att det vore
honom omöjligt uppbringa sex män, »efter han okänd är».
En vecka efteråt, den 14 oktober, var saken före sista gången i rätten.2
Mästersvennen tillfrågades om ban var beredd att efterkomma sin
laggång men besvärade sig fortfarande, eftersom han var främmande
och inte kände någon, som kunde bispringa honom i denna sak, »dock
hennstelte han Gudh sin oskyldigheet». Med anledning härav begärde
doktor Messenius, att Selman måtte förvisas ur landet, »annat straff
öfuer honom begiärte han inthet». Efter övervägande föll så rättens
1 Stockholms städs tankebok 1608 — 1615, fol. 267 v. f.
- Ibid., fol. 274 r. f.
14 — 37412. Samlaren 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
