Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Erland Lindbäck
kan under Runebergs tid i regel ha visat sig i manifest besittning
av de egenskaper, Pavo så fördelaktigt utmärkes av, varav dock
skulle följa, att uppfattningen i Saarijärvistudien vore tillfälligt
grundad. Å andra sidan kan tänkas, att Runeberg vid skapandet
av Pavogestalten varit starkt påverkad av en mot dennas karaktär
svarande uppfattning om den finske bonden. Att Runeberg
uppfattat Pavo som ett föredöme för denne kan slutligen i
överensstämmelse med innehållsanalysen antagas. Detta antagande får
tydligen sin fulla motivering först genom en historisk analys. Närmast
skall dock den folkpsykologiska frågan tagas upp.
4.
Antagandet att Runeberg i sin dikt vittnat om motsatta sidor
i den finska folkkaraktären har genom sammanställningen med
Saarijärviuppsatsen fått ett stöd, och vänder man sig till andra
författare, som vid denna tid yttrat sig om det finska folket, blir
det ytterligare bestyrkt. Samtidigt visar det sig, att kampen mellan
Pavo och hans hustru har en viss allmänt finsk innebörd.
Redan på Runebergs tid märktes en reaktion mot den gamla,
chauvinistiska uppfattningen av det finska folklynnet, som redan
under 1600-talet utbildats, såsom Söderhjelm framhållit, under
inflytande av Atlantican. Den spåras sålunda ännu i Johan Jacob
Tengströms berömda Aura-uppsatser av år 1817 och 1818, men här
i väsentligt förminskade proportioner. Hos honom har, såsom
Söderhjelm uttrycker det, ett visst tvivel på det egna folkets gränslösa
förträfflighet fått insteg. »Törhända ligger ock i vår
national-charakter en viss phlegme», säger Tengström tveksamt. På denna
punkt har hans uppsats fått en klar anknytning till Runebergs
studie. För övrigt skilja de sig väsentligt därigenom, att Runeberg
ej ens tillnärmelsevis hemfallit åt den traditionsbundna romantiken,
och medan Tengström varit starkt beroende av Montesqieus
klimatlära, synes Runeberg i hög grad ha lämpat teorierna efter en
omedelbart föreliggande verklighet.1 Hur har då denna verklighet
varit beskaffad, som Runeberg konfronterats med under sina färder
genom det finska inlandet?
1 J. J. Tengström, Om några hinder för Finlands litteratur och kultur.
Aura 1 (1817), s. 70 f., 2 (1818), s. 125 o. 129. — Jfr V. Vasenius, Världsbild
och poesi, Hfors 1900, s. 74 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
