Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Gustaf Lindsten
Jag är den unge spelman,
som vandrar skogens led
och träder öfver lummern
mellan enarna på hed.
Af rosenträ jag fogat själf
fiolen, som jag rår,
och strängarna jag tvinnat
af blonda kvinnohår.
Genom att använda långversar fick Karlfeldt större frihet i
versbehandlingen. Han kunde göra sänkningen dubbel eller utelämna
den. Ett exempel härpå är i den citerade strofen den dubbla
sänkningen i fjärde versens första versfot. Men det intessantaste är,
att en betonad stavelse lagts till i femte raden (»fogat själv»),
varigenom det rytmiska intrycket blivit i det närmaste detsamma som
i Frödings dikt. I de två återstående stroferna inträder den
fyr-taktiga jambiska versen redan i den tredje raden, om Karlfeldts
strof förvandlas till åttaradig (»när näjdens ungdom samlat sig»).
Detta är ju en avvikelse från Frödings strofform, men den är inte
av den art. att den behöver utgöra ett hinder för de båda
dikternas rytmiska sammanhang. Inte heller är den omständigheten av
betydelse, att liknande variationer av hildebrandsstrofen förekomma
i tidigare svensk diktning, ty jämte den stora rytmiska likheten
finnes ju en markant överensstämmelse med Frödings dikt i fråga
om innehåll. Denna likhet gäller spelmansmotivet. Men av det
hos Fröding förekommande rika stoffet har Karlfeldt blott upptagit
ett motiv: spelmannen tolkar på den av honom tillverkade fiolen
sin glädje över livets rikedom och skönhet. Och denna glädje
förmår han meddela även åt dem, som höra hans spel. Genom hela
dikten går således en kraftig durton, som vittnar om att denne
spelman innerst haft en kraftigare kärna, vilken gjort det lättare
för honom än för den stackars Jon att bära livets vedermödor.
Det är väl också denna durton, som gjort Karlfeldts spelmansvisa
till en av svensk ungdoms älsklingsdikter.1
Karlfeldts Spelmannen har således sannolikt inspirerats av
Fröding, men på samma gång finns det i den, som ovan framhållits,
1 Karlfeldt har använt långverser med i stort sett samma rytm som
Spelmannens två första versrader i tvåradiga strofer i en dikt från skoltiden, Förr och nu
från år 1882, vilken omtryckts i Karlfeldts ungdomsdiktning, s. 16—18. Den är
med ali sannolikhet tillkommen under påverkan av Leas i samma rytm skrivna
bekanta visa om den skendöde sockenskräddaren. Det nära sambandet mellan den
här nämnda frödingsdikten och Karlfeldts många spelmansdikter behöver
emellertid inte i något avseende rubbas av att Karlfeldt tidigare använt rytmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
