Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens inställning till Gustav III och hans politik före 1789 59
i fråga om riksstat och administration, en representation, där folkets
krav kunna komma till uttryck, liksom individens i en fri press.
Regenten får icke vara en tyrann, »som tror att hans folk är en
honom af himmelen förunnad fäskock, den han äger att piska, flå
och slagta efter behag — men den förste bland medborgare, en vän,
en Far, deras like i alt, undantagande i den magt, som han fått
af deras hand, som han äger med deras samtycke, och för hvilkens
förvaltande han är dem ansvarig».1 Så lyder i korthet hans
författningsideal vid denna tid. Det vore emellertid underligt, om
detta fullt färdigt skulle ha sprungit fram ur den politiska krisen
1788—1789, då ju Gustav III redan långt tidigare slagit in på en
reaktionär politik. Avsikten med denna uppsats blir därför att
undersöka, om man icke tidigare i Kellgrens liv kan spåra ett
politiskt ställningstagande samt att i så fall undersöka dettas
förhållande till Gustav III och hans politik.
Kellgrens uppväxttid hade infallit under frihetstidens båda sista
decennier med dess till anarki tenderande statsskick. Detta
förhållande har kanske icke varit helt utan betydelse, som vi i
fortsättningen skola se. Då han emellertid först uppträder, är det som
upplysningens hängivne förkunnare och en varm beundrare av Gustav
III. Kellgren hade ju i Åbo som 20-årig student upplevat
stats-välvningen 1772, och han var då tillräckligt gammal för att klart
förstå, vad som skett. Gustav III:s revolution och den därpå
följande författningen kunde, liksom kungens personliga åsikter, ej
undgå att tilltala upplysningens anhängare. Kungen vill redan
från början av sin regering gälla som den upplyste monarken,
filosofen på tronen, som räddat den sanna friheten, vilket han också
åtskilliga gånger framhåller i både tal och skrift. Författningen
tycktes även ge vissa garantier för denna frihets upprätthållande.
Men i mångt och mycket var regeringsformen oklar, dels avsiktligt,
dels på grund av bristande förmåga till juridisk formulering.2
Emellertid tycks man ej ha lagt så stor vikt vid denna oklarhet, då inan
i kungens person såg en borgen för en god sakernas utveckling,
och på det hela taget mottogs därför regeringsformen ganska
gynnsamt. Men då det gäller att bedöma 1772 års regeringsform, måste
man alltid hålla i minnet, att det föreligger en stor och avgörande
1 Johan Henrik Kellgren, Samlade skrifter utgivna av Sverker Ek och
Otto Sylwan (Sv. förf. utg. av Sv. vitterhetssamf.), 6, s. 234 (Förk. Brev).
2 N. Herlitz, Grunddragen av det svenska statsskickets historia, Stockholm
1928, s. 182.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
