Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens inställning till Gustav III och hans politik före 1789 61
rikets majestät, höghet och rätt», skall dömas och straffas som för
högmålsbrott. Under en så obestämd rubrik kunde praktiskt taget
varje klander mot regeringens åtgärder hänföras. Under sådana
omständigheter kan man ej vänta att finna mycket av intresse ur
politisk synpunkt. Men liknande förhållanden rådde i de flesta
europeiska länder. En öppen politisk diskussion i tryck var alltså
bannlyst. »Men inan kunde predika mot Alexanders och
Djingis-kans erövrarlust, man kunde brännmärka Neros och Caligulas
tyranni. Man kunde ge försmädliga skildringar av de abderitiska
statliga och sociala förhållandena i Peru och Mexiko, man kunde
klaga över skatteorättvisor i Turkiet . . Det var sådana utvägar,
som den kommande kritiken måste tillgripa.
Det material från Kellgrens ib o-tid, som är av intresse för
denna uppsats, är mycket litet. Det inskränker sig till ett par
hyllningsdikter och en »oration», som skalden enl. Lindsten2 skulle
hållit i något vittert sällskap. Kungahyllningarna skall jag behandla
i ett senare sammanhang, varför jag här blott ett ögonblick skall
dröja vid ovan omtalade »oration», som av Lindsten hänförts till
denna period. Kellgren kommer här in på samhällets uppkomst
med den för naturrätten vanliga motiveringen. Av större intresse
är emellertid hans uttalande om lagstiftningens nödvändighet.
Skalden håller nämligen livet igenom strängt på lagens auktoritet och
på det lagbundna framåtskridandet. I denna oration gäller det väl
närmast strafflagstiftningen på grund av att talet förmodligen är
riktat till en medlem av Åbo Hovrätt, men det torde ej vara
förmätet att anse, att denna hans uppfattning är karakteristisk för
hans syn på lagen över huvud taget. Detta framgår också med ali
önskvärd tydlighet av hans hyllning till Gustav III år 1775. Men
nästan ännu intressantare är ett rent konstitutionellt krav, som här
framkommer: kravet på åtskillnad mellan statsmakterna. Han
yttrar: »Lagskipningen . . . kan ej tillkomma Regenten, hvilken ej
annorlunda är att anse, som Abbé Mably med rätta sagt, än såsom
den anklagande parten; utan bör densamma anförtros af
Regenten . . ., åt andre Medborgare, som skola skilja imellan honom och
den anklagade.»3 Den dömande makten bör alltså vara skild från
1 Lamm, a. a. s. 540.
2 G. Lindsten, En oration af Kellgren frän Åbo-tiden. Samlaren 1917, s.
199 ff. Skriften har av Lindstén benämnts en oration. Både uppställningen
(paragrafform) samt innehållet tala emot en sådan beteckning.
3 Lindsten, a. a. s. 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
