Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Verner Ekenvall
Spa 1780 är mera traditionellt deklamatorisk, liksom Till Augustus.
Men Gustav III fann behag i rökoffren, och dikterna medförde
önskad effekt. Kellgren blev nämligen i slutet av året utnämnd
till kunglig bibliotekarie, dock utan att någonsin få någon
befattning med det kungliga biblioteket. Under de därpå följande åtta
åren är Kellgren knuten till Gustav III, och deras litterära
samarbete vidtar på allvar. I början av perioden strör skalden ut en
hel del kungahyllningar, men då de icke nämnvärt avvika från de
ovan behandlade, kommer jag icke att gå närmare in på dem.
Länge skulle det emellertid icke dröja, förrän Kellgren önskade sig
löst från sitt samarbete med kungen. Vad den innersta orsaken
härtill varit, skall jag icke här försöka utreda utan endast påvisa
hans så småningom tilltagande missnöje med sin höge beskyddare.
Naturligtvis kan man ej nu vänta att finna några tydliga spår
av opposition i Kellgrens skrifter under denna period. Men det
finns dock några artiklar av hans hand, vilka skvallra om att
publicisten Kellgren ej alltid med gillande såg på regeringens politik.
Vi vända oss först till Stockholms-Posten för att följa dess
utveckling fram till 1783, en period, som blivit kallad dess
stridsglada ungdomsår.1 Tidningens innehåll är ytterst brokigt, men ändå
kan man anse, att den följer en viss bestämd kurs. Det är, såsom
Ehnmark framhållit, Kellgren, som sätter sin prägel på den.
Politiskt gällde tidningen som högeligen kungavänlig. Men denna
kungabeundran befinner sig i stadigt avtagande. Året 1780 synes
mig beteckna dess höjdpunkt. Därefter sjunker den sakta, och
1783 förbigår Stockholms-Posten kungens födelsedag med tystnad.
Jämsides med detta börjar också en, låt vara svag opposition att
framträda i dess spalter. Men redan tidigare ägnar tidningen sin
uppmärksamhet åt vissa förhållanden, vilka icke voro särskilt
smickrande för regeringen.2
Framför allt kräver Stockholms-Posten i tryckfrihetsfrågan en vida
mer tolerant ståndpunkt än den regeringen intog. Såväl Kellgren
som flera andra av tidningens medarbetare hade tråkiga
erfarenheter i denna sak. Om åtalen mot Kellgren och mot Halldin, Holm-
1 E. Ehnmark, Studier i svensk realism, Uppsala 1930, s. 57.
2 De artiklar, som kommit till användning i föreliggande uppsats, ha av M.
Lamm i Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i
Stockholms-Posten (Samlaren 1913) samt av O. Sylwan i Stockholms-Posten och Kellgren
(Samlaren 1909) och Johan Henrik Kellgrens lärospån som kritiker (Samlaren 1896)
hänförts till Kellgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
