Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens inställning till Gustav III och hans politik före 1789 69
Hwad wällust den Regenten smakar,
Som lik en Skydds-Gud och en Far
För millioners sällhet wakar.
Härpå följer den egentliga hyllningen till Gustav III, som
naturligtvis är en far för sitt folk och skyddsgud för sitt land. Dikten
slutar:
Säg, om dig ej en ädel afwund sårar
Wid åsyn af et folk, som här på knä med tårar
Hwar morgon denna bön till Kungars Konung bär:
»Du som för tiden stiftar lagar,
Förläng, o Gud! — o Gud! beskydda Gustafs dagar!
Wår sällhet icke mer begär.»1
Att vi i diktens första del möta Kellgrens verkliga åsikter, behöva
vi icke betvivla. Tyrannhatet är äkta Kellgrenskt. Lika säkert
möta vi hans kungaideal i den »dygdige» monarken. I oppositionen
mot despotismen framfördes kravet på en lagbunden monarki.
Regenten borde ha fria händer att göra gott men i övrigt vara helt
bunden. På så sätt kunde regenten betraktas som en far för sitt
folk och sitt lands välgörare. Början av Gustav III:s regering hade
också givit rika löften i detta avseende. Men snart hade han
svikit dessa ideal, och hans maktlystnad hade allt tydligare börjat
göra sig gällande. 1780 kunde därför näppeligen en dylik hyllning
tagas som en skildring av det faktiska förhållandet, och mot det
historiska händelseförloppets resonansbotten klingar den
deklamatoriska avslutningen skärande falskt. Dikten måste därför enligt
min mening hänföras till den kategori, som Kellgren ett par år
senare karakteriserade som rökoffer och varom han 1788 yttrade:
»Se’n man sagt i så många sekler åt hvarenda liten Tyrann, att
han dyrJcades af sitt folk som en Gud från Himmelen; hur är det
väl troligt att någon kung än i dag vore dupe af ett så utnött
complimentformulaire . . .».2
På ungefär samma sätt förhåller det sig med de tre övriga
dikterna. Mest »äkta» är kanske På Konungens Födelsedag 1780, där
Gustav III skildras som hjälten från 1772, som räddat sitt land
från tvedräkt och undergång, medan Vid Konungens återkomst från
1 St P. 1780: 1.
2 Brev, s. 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
