Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Verner Ekenvall
1780 24; 1781 13; 1782 5; 1783 4; 1784 1; 1785 1 och 1786 O.1
På ungefär samma sätt förhåller det sig med hans prosabidrag:
de avtaga med varje år för att 1784 så gott som helt upphöra ända
fram till 1787.
Jag har redan betonat, att kungens och Kellgrens samarbete
aldrig blev intimt, och Kellgren tycks mycket snart ha tröttnat på
att skriva på beställning. Då han kommer i tillfälle att på
närmare håll studera kungen, tycks också hans beundran för honom
avta en smula. Till hovlivet intog skalden en kritisk ståndpunkt,
såsom jag redan förut visat, och denna inställning förändras icke,
sedan han själv någon gång kommit i tillfälle att deltaga däri.
Den stränga etiketten, som rådde vid Gustav III:s hov, har
tydligen icke alis tilltalat Kellgren. Man kan till och med finna vissa
spår, som ge vid handen, att han anser, att kungen allt för mycket
sysselsätter sig med oväsentligheter. Han drar inte ens i betänkande
att rikta ett offentligt klander mot kungens teaterintresse. Jag
citerar här Lamm:
För öfrigt har uppsatsen sitt intresse genom en ganska hvass
allusion på Gustaf III:s teatermani. Det omtalas, att grefve Hodiz’
»omåtteliga lust till Spektakler och at blott roa sig» gör att man fattar
»et slags mindre aktning för personen». Men då en privatperson
»genom sin elaka hushållning endast skadar sig själf, och förslöser en
tid, den Fäderneslandet til sin tjänst ej altid behöft eller efterfrågat,
så gör man ej så mycket uppmärksamhet derwid. Men när samma
lust i en så omättelig grad faller på en Regerande Furste, så är det
af en helt annan beskaffenhet». Och för att ingen skall taga miste
på syftningen, slutar Kellgren med en liten anekdot ur Critical Rewiew
om »en wiss Regerande Hertig i et litet Land», som på sitt
sommarlustslott hade ett konservatorium och »war så stor älskare af Spectacler,
at i hans Hof taltes ej om något annat, än händelser med Sångare,
Dansare och Acteurer. Ena hälften af hans undersåtare bestod af
Spelmän och Soldater, och andra hälften af tiggare».2
Här finner man ett direkt klander av kungens ekonomiska
politik, ett klander, som var mycket vanligt vid denna tid. Det kan
knappast vara enbart personligt missnöje, som ligger bakom dessa
rader. Kellgrens uppfattning av Gustav III som upplyst monark
börjar tydligen att rubbas en smula. Landets sanna välfärd börjar
1 O. Sylwan, Stockholms-Posten och Kellgren, Samlaren 1909, s. 16.
2 M. Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i
Stockholmsposten, Samlaren 1913, s. 107. Den åsyftade uppsatsen återfinnes i
St. P. 1781: 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
