Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Verner Ekenvall
Konungarnes än folkslagens tacksamhet: ty en Monark, som är uplyst
om sina sanna fördelar, kan aldrig finna sanningen skadelig för sin
magt, eller stridighet mellan sin egen och sina undersåtares rätt.1
Artikeln slutar med en liten överskylande artighet åt Gustav
III, som just övertagit protektoratet över Vitterhetsakademien.
Som vi finna, har Kellgren här uttalat en rad ganska beska
sanningar. Han ryggar icke tillbaka för att dra upp gränserna för
en kunglig beskyddares rätt att ingripa i en akademis göranden,
och han kräver full frihet för skalden att utan yttre tvång få
utforska människohjärtat i stället för sin herres »passioner». Men
är icke detta i grund och botten samma krav, som senare skulle
framställas i »K- och k-brevet»: att få skriva endast när man
känner sig inspirerad och icke på beställning? Att han väljer franska
akademien som exempel betyder ingenting. I orden om de franska
författarnas dristighet och regeringens tolerans i fråga om
tryckfriheten har man att se en direkt kritik av svenska förhållanden.
Det är säkert inte heller bara en tillfällighet, att flertalet av de
nämnda författarna äro politiskt radikala. Då Kellgren därpå
kommer in på skaldens »helgade förbindelser», slår samnia patos emot
oss som i prosakommentaren till Man äger ej snille, samma höga
uppfattning av skaldens kall. Det är värt att lägga märke till att
skalden här är samhällsförbättraren, som skall påminna kungarna
om deras skyldigheter och folken om deras rättigheter, kämpa mot
våld och oförrätt och lida med de förtryckta. Med detta
skaldeideal är fältet öppet för en självständig bedömning av samhället.
Ännu så länge är icke det medborgerliga draget så starkt
framträdande, men även detta skulle snart komma till, och då är Kellgren
färdig att träda i öppen opposition mot det härskande politiska
förtrycket.
Slutligen vågar han också dra en lans för den politiska »skrif
-friheten», ty »en Monark, som är uplyst om sina sanna fördelar,
kan aldrig finna sanningen skadelig för sin magt eller stridighet
mellan sin egen och sina undersåtares rätt». Var det över huvud
taget möjligt att inom ramen för den 1780 inskränkta
tryckfrihetsförordningen framföra en skarpare kritik av Gustav III:s inställning
till dessa frågor?
Är det då verkligen sannolikt, att Kellgren vid denna tid ännu
1 8t P. 1782: 269.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
