Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens inställning till Gustav III och hans politik före 1789 79
omfattar kungens politik med välvilja? För min del tror jag det
icke. Kellgrens och Gustav lll:s uppfattningssätt i politiska
frågor äro allt för väsensskilda. Samtidigt förefaller det mig, som
om också hans beundran för kungens person under de nu följande
åren minskas ganska avsevärt. Genom den personliga kontakten
med honom har Kellgrens skarpblick för mänskliga lyten icke
kunnat undgå att upptäcka även några av kungens karaktärsfel. Hans
maktlystnad hade allt tydligare trätt i dagen och kan knappast ha
undgått skalden. Han har vidare observerat kungens teatermani
— och klandrat den —, han har med föga beundran sett kungens
onyttiga sysslande med bagateller såsom klädedräkt och etikett.
Sådant stämde föga väl överens med Kellgrens kungaideal.
Monarkens »gudarätt» var att lyckliggöra sitt folk, men därtill bidrog ju
icke sådana sysselsättningar. Lägger man därtill Kellgrens
motvilja mot allt hemlighetsmakeri i statens angelägenheter, vilken
tagit sig flera uttryck, t. ex. i Nya Handelsbibliotheket, till vilket jag
senare skall återkomma, så är det ju bara naturligt, att hans
beundran för kungen avtar. Ett ytterligare bevis för denna
uppfattning ser jag i det förhållandet, att Stockholms-Posten år 1783
förbigår kungens födelsedag med tystnad.
Emellertid äro de båda artiklar, som jag senast behandlat ej
original av Kellgren utan fria bearbetningar av franska författare,
främst Mercier. De äro, liksom uppsatsen Om det täcka, varom
mera längre fram, hämtade ur Merciers Essai sur Vart dramatique
och Tableau de Paris. Men härom yttrar Gunhild Berg, som
ingående undersökt artiklarnas förhållande till originalen: ’Men trots
detta inflytande av Mercier’ . . . »får man ej förbise, att de flesta av
dem (Kellgrens uttalanden) samtidigt äga ett samband med hans
innersta, som, ali påverkan till trots, göra dem till uttryck för hans
eget tankeliv».1 Naturligtvis får man anta, att Kellgren icke
översatte andra artiklar än dem, som överensstämde med hans egna
åsikter. De äro dessutom inga slaviska efterbildningar utan
tämligen fria bearbetningar. Hade han exempelvis helt stått på
Gustav III:s ståndpunkt i politiska frågor, borde han ju strukit de
här anförda ställena, vilka lätt kunde uppfattas som kritik.
Dessutom var detta Kellgrens sätt att arbeta. Om man utmönstrade
allt, som han översatt eller bearbetat, skulle icke mycket återstå
1 Gunhild Bekg, Litterär kritik i Sverige under 1600- och 1700-talen,
Stockholm 1916, s. 124.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
