Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs Det eviga
105
Hier darf Schmerz die Seele nicht durchschneiden,
Keine Träne fliesst hier mehr dem Leiden,
Nur des Geistes tapfrer Gegenwehr.
Lieblich, wie der Iris Farbenfeuer
Auf der Donnerwolke duft’gem Tau,
Schimmert durch der Wehmut düstern Schleier
Hier der Ruhe heitres Blau.
Här och på många andra håll i Schillers poesi hade Tegnér
mött det tröstefulla budskapet om det skönas förlösande makt och
oförstörbara värde. Därjämte skulle man kunna ifrågasätta, om
han inte tagit intryck även av Schillers utläggning på prosa av
samma tema: breven Uber die ästhetische Erziehung des Menschen.
Att Tegnér varit förtrogen med detta verk redan nu, torde man
utan vidare kunna antaga, även om man inte kan få
dokumentariska bevis härför, sedan det visats, att Tegnérs dikt Konstnärn med
dess tydliga reminiscenser från Schillers brev ej i sin nuvarande
form är av så tidigt datum.1 Yill man fasthålla tanken på att Det
eviga är i första hand politiskt inspirerad, skulle sammanställningen
med Schillers prosaskrift möjligen kunna erbjuda ett
associationsband mellan diktens olika delar.
Ett avsnitt av Schillers framställning, som åtminstone senare
sysselsatt Tegnérs fantasi, var nionde brevet — det var ett ställe i
detta även annars mycket uppmärksammade brev, som han återgav
i dikten Konstnärn. Läser man nionde brevet med tanke på vad
som där möjligen kunnat väcka särskild anklang under de
ödestunga senhöstdagarna 1806, så stannar man genast för motsatsen
mellan tiden och det tidlösa med utgångspunkt från samtidens
fördömliga våldspolitik. Ali förbättring i det politiska skall grundas på
karaktärens förädling, konstaterar Schiller inledningsvis men ställer
omedelbart den besvärande frågan: »aber wie kann sich unter den
1 I jubelfestupplagan av Esaias Tegnérs skrifter daterades Konstnärn till 1807,
men sedan dess har man observerat, att några verser äro en översättning från
Oehlenschlägers Til min Læser, tryckt i Digtninger 1811. Vidare har den äldsta
utskriften ett papper från 1813 (se kommentaren i Esaias Tegnér, Samlade
skrifter Ny kritisk upplaga, II s. 495 f.). Att dikten är skriven på alexandriner
kan möjligen anses tyda på en äldre version än den nu kända. Bernhard Risberg
finner också »troligast, att dikten är tillkommen tidigare under Tegnérs
Schilleri-serande period (kanske redan år 1806), men något omarbetats före renskrivningen,
varvid den Oehlenschlägerska vändningen inkommit» (Esaias Tegnér, Lyriska
dikter i urval och med förklaringar av Bernhard Risberg, 1929, s. 292). Om också
Risbergs förmodan fått en alltför kategorisk form och betydande partier måste
vara nyskrivna omkring 1813, kan nog inte möjligheten av en äldre version alldeles
avvisas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
