Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Eskil Källquist
allt går det lättare att se den organiska enheten i dikten mot
bakgrunden av uppfattningen, att mänsklighetens väg till friheten
går genom skönheten. Visserligen finns inte denna tanke tydligt
uttryckt hos Tegnér, men den kan ändå ligga under diktens slut
och ge detta ett samband med de tidshändelser, som så starkt satt
sitt märke på de första stroferna. Även om ingenting låter sig
direkt bevisa, talar ali sannolikhet för att Schillers syn på det
sköna bildat en osynlig föreningslänk mellan de fjärde och femte
stroferna. Dock torde även andra omständigheter ha medverkat till
att diktens slut delvis fått en annan karaktär än dess början.
Om man med skärpt uppmärksamhet läser Det evigas båda sista
strofer i deras äldsta lydelse, kan man ej gärna undgå att märka,
huru personligt berörd skalden där förefaller att vara. Blicken,
som förut varit riktad utåt, mot våldet och dess bekämpande, vändes
nu tydligare mot honom själv och hans eget inre liv — naturligt
nog, eftersom femte strofen handlar just om »snillet» och det sköna.
Diktens »du» verkar mer än förut identiskt med honom själv, och
en gång överger han detta pronomen för att tala i första person:
»Med fiken håg / vi fiska dess guldsand ur tidens våg».
leke blott formellt utan även innehållsligt falla dessa verser
något ur ramen. Konstaterandet av den iver — »med fiken håg»
— varmed skalden bemödar sig om att ur det förgängliga sålla ut
bestående värden, är en självbekännelse på sidan av diktens tendens
i övrigt. Än mer överraskande kommer tanken på människors dom
i den sista strofen. Skalden har manat till att med glädje bilda
det sköna och tillägger i anknytning därtill:
Förgätes ditt värde af menniskors ätt,
ofvan skyn sitter han som skall löna.
Man får kanske inte anse uteslutet, att i dessa ord om
motgångar och bristande uppskattning ofrivilligt blottats något av den
unge Tegnérs missräkningar över de svårigheter han haft och
alltjämt hade att vinna erkännande som skald. Att verserna illa passa
in i Det eviga, tycks han själv tidigt ha kommit till insikt om.
De ersattes 1828 av en mening i helt annan anda, och redan vid
den första omarbetningen förde han bort tanken från sig själv:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
