Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Eskil Källquist
Duldet mutig, Millionen!
Duldet für die bessre Welt!
Droben überm Sternenzelt
Wird ein grosser Gott belohnen.
I själva verket måste dock formuleringen i Det eviga gå tillbaka
ej på det tyska originalet utan på den fria översättning Sång till
Glädjen, som Tegnér kände från Leopolds skrifter:
För det Sanna, för det Sköna,
Vågen, liden, dödlige!
Uppe där, bland himlarne,
Sitter Han som skall belöna,
Den verbala överensstämmelsen med Det evigas »ofvan skyn sitter
han som skall löna» är här så gott som fullständig. Och likheten
omfattar även de föregående verserna. Leopolds maning att våga
något för det sanna och det sköna återklingar i Tegnérs: »Så fatta
ali sanning, så våga allt rätt,/ och bilda med glädje det sköna.»
Kanske rent av, att tillägget »med glädje» har sitt ursprung i den
schiller-leopoldska hymnen till glädjen.
Det evigas slutstrof har låtit ett religiöst perspektiv skymta:
människans jordiska liv får en fortsättning i en annan existens.1
Såsom förut har blivit påpekat av Fredrik Böök, framträda
religiösa stämningar i Tegnérs dikter mer än annars åren kring 1806.2
Inte minst anmärkningsvärt är, att skalden så ofta återkommer till
frågan om ett liv på andra sidan graven. Visserligen tillhörde det
begravningsdikternas gängse utsmyckning att trösta de efterlevande
med att den döde blott flyttat över i en högre värld. För Tegnér
måste dock orden därom vid denna tid ha varit mer än ett
talesätt. Odödlighetstanken får en otvetydig egenart och tages upp
även utanför gravsångerna.3 Att viljan till tro varit större än tron
själv4, understryker endast problemets allvar. Med ali rätt har för-
1 Om en eventuell tanke på odödlighet i den ursprungliga tredje strofen se
nedan s. 112.
2 Böök, a. a., särskilt s. 63 ff., 70—73.
3 Så i Försonligheten och Lifvet. Om odödlighetstanken hos Tegnér vid denna
tid och speciellt i Lifvet jfr Werin, a. a. s. 59 ff.
4 Slutet av minnesdikten över Eberhard Rosenblad (mars 1806) är ur denna
synpunkt betecknande:
Låt oss tro att genom grafven hinner
Lifvet än med vårt försvundna hopp;
Likt den flod, som under jorden rinner
Att gå renad uti dagen opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
