Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Eskil Källquist
Den evighet, som skalden här känner sitt hjärta fyllas av, måste
vara nära besläktad med den evighet, som Det evigas slutrader
uppmana människan att slå vakt om:
Hvad Tiden dig gaf, gif igen utan harm
men akta det Eviga i din barm.
Också den annars något gåtfulla bestämningen »utan harm» kan
få en klarare mening utifrån Tiliander-dikten. Att en människas
timliga liv tages ifrån henne, behöver inte framkalla någon
bitterhet. Det goda hon lämnar efter sig går ej förlorat —- därför »så
fatta ali sanning, så våga allt rätt, / och bilda med glädje det sköna».
Har hennes hjärta varit fyllt av evigheten, skall hennes ande finna
vägen dit — »ofvan skyn sitter han som skall löna».
På flera punkter leder minnessången över Tiliander tankarna
lätt till Herder — så skulle vara fallet, även om inte dikterna
Lifvet (1805 eller 1806) och Tornväktaren redan tidigare förbundits
med honom.1 Att »människan är bildad till hopp om odödlighet»,
utgör ett väsentligt element i Ideen zur Philosophie der Geschichte
der Menschheit, och detta verk bör, såväl på grund av författarens
auktoritet som till följd av den inspirerade formen, ha haft särskilda
förutsättningar att stadfästa den odödlighetstro, som Tegnér ville
omfatta.2 Yad som i C. A. Tiliander erinrar om Herder är inte
minst tanken, att livet blott är en förberedande skola för
människans härligare utbildning på andra sidan graven. »Die Erde ist
nur ein Uebungsplatz, eine Yorbereitungsstäte», förkunnar Herder
i slutet av första delen av Ideen — själva rubrikerna på de sista
kapitlen ånge detta som deduktionens slutsats och slutmål.3 Utan
1 Se Werin, a. a. s. 64 ff. och 71 ff.
2 Första bandet lånade Tegnér från universitetsbiblioteket den 23 november
1805 (Alvar Silow, Tegnérs boklån i Lunds universitetsbibliotek, Uppsala 1913,
s. 21). — Sannolikt kan man spåra intryck av Herder-läsning i den några veckor
senare skrivna dikten Till en Far (tryckt d. 24 dec. i Lunds Veckoblad Nytt och
Gammalt). Denna dikt är den första bland Tegnérs gravsånger, som mera
personligt berör odödlighetsproblemet. Formellt riktar den sig till vice häradshövding
N. Hultberg, som inom tre veckor förlorat sina tre barn, men tar inte sikte på
denna omständighet utan verkar att vara skaldens egen bekännelse till tron på
livets fortsättning efter döden. Ordet »du» får visserligen i första strofen syfta
på den sörjande fadern men användes sedan generellt, och betecknande nog för
diktens inre oberoende av den yttre anledningen har slutstrofen »bröder» som
tilltalsord. — Särskilt i en strof (den 2:a) har Till en Far en påfallande likhet
med dikten över Tiliander. Båda dikterna ha också liknande tonfall i rytmen
(varje verspar rymmer åtta trokeiska takter; uppdelningen på verser är dock ej
densamma).
3 »Unsre Humanität ist nur Vorübung, die Knospe zu einer zukünftigen Blume»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
