Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Olle Holmberg
man får flytta den »teosofiska» periodens gränser längre bakåt än
vad hittills skett.
37. Om ytterligare en av de dikter som Albert Nilsson räknar
till denna grupp och period, må sägas ett ord, nämligen dikten
Elegi (II: 209). Dateringen bjuder inga svårigheter. Dikten har,
såsom framgår av facs, i Bööks kommentar (Y: 218—219) och i
Nilssons bok (facs. 19) tydligt vågiga t-streck och är alltså från
tidigast sommaren 1819. Däremot kan invändning göras mot den
av Böök framförda och av Nilsson godtagna meningen att dikten i
den i upplagan meddelade formen är enhetlig. Det kan också vara
två dikter man har att göra med, den ena börjande Se nöjets lampor
flämta opp och slockna; den andra börjande En eld är smärtan.
Mäktigt hon förvandlar. Böök menar att endast olika avdelningar
av samma dikt föreligger, men mellan avdelningarna står den
öglelinje (se facs.!) som Stagnelius annars endast använde för att
markera avslutningen av en dikt. En eld är smärtan. Mäktigt hon
förvandlar (II: 211) bör således betraktas som en särskild dikt.
38. Albert Nilssons »fjärde gruppen teosofiska dikter» (s. 66)
har alla det vågiga t-strecket; likaledes de av honom dit räknade
fragmenten ur Svegder och Martyrerna. Det stöder Albert Nilssons
dateringar. Även vad han kallar »Stagnelius’ diktning under hans
sista period» är skrivet med våglinje över t, dock mindre tydligt
än under den tidigare vågstrecksperioden. Stagnelius börjar 1821
tröttna på den alltför svajiga stilen. Någon tvär återgång till
raka t-streck förekommer emellertid inte i hans handstil, och helt
saknas den vågiga linjen över t inte i något manuskript som är
senare än ungefär sommaren 1819.
39. Följande dikter av de senaste årens produktion är skrivna
på samma papperssort och kanske på delar av samma ark:
Ifrån den tid då dagens stjerna brinner (I: 296; det är Sondéns
hand i manuskriptet som har tillagt titeln Vintern i Norden);
Långt är likväl, o Himmel! till den ljusa (II: 51);
Endymion (I: 353);
Necken (I: 370).
Albert Nilsson menar i enlighet med sina bokstavskriterier att
Långt är likväl, o Himmel! skulle vara från våren 1821.
Detsamma skulle då kunna gälla Ifrån den tid då dagens stjerna
brinner, och kanske finge man på så sätt förklaring på det »likväl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
