Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Erik Eliiider
Oändligt klok, än mer oändligt dum,
Så sitter nu enhvar inom sitt rum,
Den plattaste bland dessa tror sig dock,
När han slår upp sitt mullvads-ögonlock,
Att veta mer, än allt hvad Du har tänkt;
Slikt allvett blef i middagssömn dem skänkt.1
I dessa rader finns intet som direkt pekar på Johanssons person,
men hela andan är så fylld av hat mot dessa tidningsskrivare, som
förpesta tiden, att man inte kan hålla för osannolikt, att
Atterbom haft den mest hatade av deras skrå i tankarna, när han
utformat detta avsnitt. I varje fall måste man, som Santesson
framhållit2, tydligt anse utfallet i Befrierskan som en fragmentarisk
spegling av det stoff, som sedan i rikare utformning blev den
hyperboreiska republiken i den andra delen av Lycksalighetens ö.
Med än mera eftertryck än artikelserien om dagbladslitteraturen
1821 vände sig Swensk Liter aturtidnings sista stora angrepp mot
Argus: »Argi Bedrifter i Politik, Litteratur och Commerce» mot
Johansson personligen.3 Palmblad var huvudförfattare, men både
Geijer, Biberg och Atterbom bistodo honom. Tonen i hela serien
är påtagligt irriterad, och man kan observera, att Kometen
förbigick denna pamflett i den inledningsvis anförda uppräkningen på
1825 års skämtskrifter utan smädlig tendens.
På hösten 1825 hade Atterbom återupptagit arbetet på
Lycksalighetens ö, och i mars 1826 veta vi, att han var sysselsatt med
det fjärde äventyret, som skildrar Astolfs återkomst till sina fäders
land. Ett år senare kunde den efter upprepade dröjsmål och
ständiga omarbetningar och tillägg in i det sista gå i tryck. Eör att
rätt förstå vad skalden i den hyperboreiska republikens karikatyr
av ett demokratiskt samhälle velat nå, är det nödvändigt att något
beröra hans inställning detta år till den svenska liberalismen och
dess ledande män, särskilt som den kom till uttryck i ett par
belysande tidskriftsartiklar av hans hand.
På våren 1825 utkom Stvensk Literaturtidnings sista nummer,
och från denna stund blev tidskriften Sivea uppsalakretsen främsta
organ. Med längre artiklar och recensioner av både politisk och
filosofisk art vände den sig direkt mot de ideal, som hävdats av
1 Sivea, VII, Uppsala 1825, s. 15—16. 2 Santesson, a. a., s. 91.
3 Stvensk Literaturtidning 1824, Uppsala 1825, n:r 101 ff. Se bl. a. sp.
807, 813, 827.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
